“Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.” Matteus 6:34.
Den deppiga bibelversen kan få sammanfatta det senaste årets kräftgång i opinionen för riksdagens minsta parti. Inte sedan i augusti förra året har KD lyckats kravla sig över riksdagsspärren, enligt SVT/Novus.
“Vi ligger alltid lågt mellan val” brukar de hårt prövade Kristdemokraterna uppgivet svara när man frågar om partiets prekära läge. Men faktum är att partiet aldrig tidigare legat så här illa till inför ett val.
Ville locka moderater
En förklaring är den misslyckade högergiren. Som bekant försökte Ebba Busch Thor som ny partiledare positionera sitt parti till höger om Moderaterna, ivrigt påhejad av ungdomsförbundet och partiets högerkonservativa falang.
Tanken var att locka konservativa moderater som tröttnat på Fredrik Reinfeldts mittenorientering. Men knappt hade Busch Thor hunnit säga högerparti förrän även Moderaterna flyttade sig åt höger. Utrymmet mellan M och SD blev minimalt och på köpet skapade högergiren en splittring i partiet som gick ända upp i partiets högsta ledning.
Tydligast blev den i migrationspolitiken där partiets socialliberaler fortsatt har svårt att svälja den restriktiva linjen.
Fått backa hem till profilfrågor
En annan förklaring är mandatperiodens spretighet. Ebba Busch Thors förnyelse av Kristdemokraterna gick ut på att göra partiet mer relevant i traditionellt “hårda” frågor som försvar och rättspolitik.
Men den hårda retoriken och förslag som att sätta in Jas-plan i kampen mot IS, rimmade illa med partiets mjuka, medkännande profil.
Inför det här valet har partiet fått sin ledare att backa hem till de traditionella profilfrågorna igen, men det är inte säkert att väljarna hunnit med i svängarna.
Viktigt att visa vad KD är för parti
Därför är det särskilt viktigt att Ebba Busch Thor i kväll lyckas visa väljarna vad Kristdemokraterna egentligen är för ett parti.
Helst vill hon förstås prata om sjukvården – partiets valfråga nummer ett där förslaget om att skrota landstingen ger KD en egen position. Bara genom ett snabbt förstatligande kan vården bli mer effektiv och jämlik, är budskapet.
Men frågan är teknisk, de allra flesta väljare bryr sig nog mer om att vården fungerar än vem som ansvarar för den.
Möjligen lyckas de locka en del moderatväljare som tröttnat på de “pengaslukande landstingskolosserna” som en kristdemokrat uttrycker saken.
Äldreomsorgen är också viktig för partiet, inte minst för att det är en fråga där man har relativt högt förtroende.
Konflikt med ”identitetspolitiska vänstereliten”
Detsamma gäller familjepolitiken. Och här har Ebba Busch Thor inlett en flört med Göran Hägglunds “verklighetens folk”. I sitt sommartal talade hon om genusflum och radikalfeminism på Sveriges förskolor och i en debattartikel i Expressen några dagar senare slog hon fast att svenska kvinnor “offras på radikalfeminismens altare”.
Förhoppningen är förstås att få till en konflikt om familjepolitiken med den “identitetspolitiska vänstereliten”. Men till skillnad från 2009, när Hägglund gjorde Ny Demokratis gamla begrepp till sitt, så har Kristdemokraterna i dag tuff konkurrens från riksdagens tredje största parti. Möjligen är det SD som väljarna tycker företräder “verklighetens folk” – snarare än KD.
”Utan oss finns ingen allians”
Ett annat argument som hörs allt oftare från KD-håll är “utan oss så finns det ingen allians”. Förvisso korrekt i sak, men att så oblygt fiska efter stödröster riskerar att ge ett lätt desperat intryck. Dessutom – när Moderaterna ligger på blygsamma 18 procent minskar förstås viljan att stödrösta.
Möjligen hoppas KD på stödröster från Sverigedemokraterna. SD har ju varit tydliga med att de föredrar ett samarbete med en M-KD-regering framför hela alliansen.
– Då skulle vi vara två värdekonservativa partier som kan stå upp mot de mer liberala delarna av Moderaterna, som en högt uppsatt Sverigedemokrat uttrycker saken.
Skicklig debattör som sällan gör bort sig
Problemet är förstås att det inte finns någon som helst tradition bland SD-väljare att stödrösta på andra partier.
En fördel i valspurten är att Ebba Busch Thor är trygg i tv-rutan och en erkänt skicklig debattör som sällan gör bort sig. Partistrategerna hoppas att det till slut ska ge det där efterlängtade lyftet.
Ebba Busch Thor själv säger sig tro stenhårt på att partiet klarar riksdagsspärren. Det är därför hon inte bekymrar sig för morgondagen.
Och tron kan ju som bekant, tydligen försätta berg.