Svenska forskare har undersökt vilka mediciner, såväl gamla som nya, som fungerar bäst när en person drabbas av ledgångsreumatism och inte svarar tillräckligt på den vanligaste medicinen. Den behandlade läkaren kan då välja mellan att lägga till två äldre mediciner, eller sätta in en modernare ”biologisk” medicin.
Studien omfattar försök med närmare 500 patienter på 15 svenska kallade reumaenheter eller kliniker åren 2002-2008. Patienterna lottades att få antingen den nya biologiska varianten eller de två äldre läkemedlen.
Nya preparat bättre
Efter ett års behandling hade ett betydligt större antal patienters tillstånd förbättrats med den nyare medicinen. Biverkningarna med båda behandlingsalternativen var enligt studien ovanliga och sällan allvarliga. Studien publiceras i det kommande numret av medicintidskriften Lancet.
Resultaten visar enligt forskarna, verksamma vid Karolinska institutet, Karolinska universitetssjukhuset och Lunds universitet, för första gången att den modernare behandlingen är bättre än den äldre. De anser att de biologiska preparaten bör användas i första hand, när den vanliga behandlingen inte hjälper.
Gamla mediciner behövs
Men forskarna konstaterar samtidigt att en del patienter har klar nytta av den äldre behandlingen, och att den möjligheten bär finnas kvar. Dessutom anser forskarna att samhällskostnaden för de nya betydligt dyrare preparaten bör vägas in i valet av behandling.
Ledgångsreumatism orsakas av en kronisk inflammation i kroppens leder som kan bryta ned brosk, ben, senor och artärer. Cirka en av hundra drabbas, kvinnor oftare än män.
Orsaken är delvis oklar, men symtomen uppkommer på grund av att immunförsvaret attackerar lederna. Sjukdomen aktiverar samma molekyler i immunförsvaret som vid influensa. Det gör att många reumatiker periodvis känner sig oerhört trötta.
TT
Fakta om biologiska läkemedel
Biologiska mediciner är en ny grupp läkemedel som använts i tio år och som tas fram med hjälp av moderna DNA-baserade metoder. Utmärkande är att de bland annat kan designas mycket specifikt mot utvalda mål, vilket gör dem mer effektiva och minskar risken för biverkningar. De kan bara injiceras och är komplicerade att producera, vilket leder till att kostnaden för läkemedlet till en patient kan bli över 100 000 kronor per år.