Ökande intresse för mycket små satelliter

Publicerad

Massproduktion av billiga, små och återanvändbara satelliter är en ny verksamhet som ser ut att öka kraftigt de kommande åren. Men det kan också betyda ökad mängd rymdskräp runt jorden, och behov av sätt att hantera skräpet. 

Tillverkningen av små, billiga och återanvändbara satelliter väntas fördubblas under perioden 2020-27, enligt en branschuppgift. 

– Tanken är att skicka upp dem i grupp som arbetar tillsammans. Om en av dem skulle gå sönder kan de andra fortsätta jobba och hela systemet kan fortsätta upprätthålla funktionen, säger Olivia Borgue, doktorand vid institutionen för industri- och materialvetenskap på Chalmers.

Tar hjälp av 3D-print

De kallas ibland nanosatelliter trots att de inte är i nanostorlek. Men de är mycket mindre än vanliga satelliter, som i vissa fall kan vara lika stora som en buss. Och de gör rymden mer nåbar för fler, säger Borgue. 

– Nu kan ett universitet köpa eller bygga en kub-sat för att testa utrustning eller utbilda studenter. Sedan måste de köpa plats ombord på en raket och åka upp som passagerare. 

128 miljoner småbitar

Baksidan är att ju fler som sänder upp saker, desto större blir också mängden uttjänta satelliter och smådelar som snurrar kring jorden. Europeiska rymdorganisationen ESA har beräknat med statistiska modeller att det finns 34 000 föremål större än 10 cm, och 128 miljoner småbitar i storlek 1 cm och mindre i omloppsbana. De har hög fart och även en millimeterstor sak kan slå hål på ett skrov. 

Men det finns idéer till lösningar. 

– Man kan bygga in funktioner från början så att de samlar ihop sig när de tjänat ut, säger Björn Johansson. 

– Och det finns projekt för att bygga en liten satellit som kan reparera andra, säger Olivia Borgue.

Minisatellit med jättesegel

Ett fantasieggande förslag kom för några år sedan: Att bygga en minisatellit, spänna fast den vid ett enormt segel och sedan låta kraftiga lasrar sätta fart på seglet, bort från solsystemet.

Eftersom inget motstånd finns i rymden skulle farten öka tills den blev kanske 20% av ljushastigheten, och nästa stjärna, Alfa Centauri, kunna nås på kanske 30 år istället för 30 000 år. 

Vad skulle Olivia Borgue vilja ha med ombord på minisatelliten om hon fick bestämma? 

– Allt som krävs för navigation och för att kunna kommunicera med jorden. Batterier för att hålla allt vid liv. Och en kamera förstås. 

Kubsatelliter

En “kub-sat” är inte stor, bara en eller ett par kubikdecimeter. En riktig kubsatellit väger bara drygt ett kilo. Men det finns utrymme nog för åtminstone något instrument. 

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.