Det så kallade kokainmålet och Södertäljemålet är två exempel på mycket omfattande rättsprocesser som slukat både tid och pengar. Båda avhandlades i Svea hovrätt där antalet rättegångar, som tar över hundra timmar i anspråk, sedan 2010 (med undantag för 2013) har blivit allt fler. Hittills i år handlar det om sex mål med en genomsnittlig handläggningstid på 177 timmar.
2014 avgjordes fyra exceptionellt stora mål där den genomsnittliga tiden för handläggningen i hovrätten var 346 timmar. Enligt hovrätten handlar det inte om en tillfällig ökning utan trenden med stora mål ser ut att fortsätta.
– De här stora och komplicerade målen innebär en betydande påfrestning för verksamheten vid domstolen, säger Fredrik Wersäll som är chef för Svea Hovrätt. För ett år sedan gav han därför en arbetsgrupp, bestående av domare, åklagare och advokater i uppdrag att föreslå hur arbetet med stora brottmål ska kunna bli effektivare och handläggningstiderna kortare.
Domarna mer aktiva
Hovrättsrådet Niklas Wågnert har lett arbetet som resulterat i en rad förslag som kan genomföras utan lagändringar. Bland annat föreslås att domarna bör ta en mer aktiv roll i processen, att ett åtal kan delas upp i flera rättegångar och att förbättra planeringen och förberedelserna inför rättegången.
– Man ska med större kraft än vad som sker i dag reda ut parternas positioner, det vill säga vad parterna egentligen är oense om, det är på de frågorna som fokus ska ligga. På så sätt kan man skala bort onödig bevisning som bara tynger rättegången, säger Niklas Wågnert.
Planeringsmöte
I dag förutsätter ibland åklagare att den åtalade inte går med på något av hens påståenden och åberopar därför bevisning ”för säkerhet skull”. Bevisning som, enligt Niklas Wågnert, i ett senare skede visar sig sakna betydelse eftersom den åtalade faktiskt inte motsatt sig åklagarens alla påståenden. Genom att klarlägga åklagarens och den åtalades inställning vid ett planeringsmöte före rättegången, liksom man gör inför tvistemålsförhandlingar, kan man enligt Niklas Wågnert alltså undvika att onödig bevisning skäl tid vid själva förhandlingen vilket i sin tur leder till att målet kan avgöras snabbare.
Men vad talar för att misstänkta gärningsmän som påstås tiga sig igenom både förundersökning och tingsrättsförhandling skulle prata vid en förberedande förhandling?
– Det förekommer att misstänkta tiger men det är sällsynt. De flesta tilltalade och deras försvarare har en annan uppfattning, det vill säga att det är mycket bättre att prata, säger Niklas Wågnert.
Han får medhåll av advokat Leif Gustafson som medverkat i arbetsgruppen
– Min erfarenhet är att det är sällsynt att tilltalade väljer att inte säga någonting. Man har den rätten men rent faktiskt är det så att avkrävs man ett svar vid en planering inför rättegången eller under rättegången så svarar nio av tio.
Ingen fara för rättssäkerheten
Finns det inte en risk att rättsäkerheten hotas om man skalar bort bevisning?
– Det tror jag inte, det handlar ju om att den bevisning som är relevant ska åberopas och den som är åtalad har ju inget intresse av att åklagaren drar in annan bevisning i målet, säger Leif Gustafson.
– Tvärtom, ju mer koncentrerad den utredning som domstolen får sig till livs är, desto större möjligheter har vi att döma rätt, säger Niklas Wågnert.
För det är inte bara domstolarnas personal och ekonomi som gynnas av snabbare rättegångar. För både den åtalade och brottsoffret är det viktigt att processerna inte drar ut på tiden utan att domstolen kan meddela en korrekt och klarläggande dom utan onödig fördröjning.