Pizzerian finns överallt i Sverige. Runt om i landet lagas den italienska rätten av bosnier, chilenare och irakier innan den landar i magarna. Pizzabagaren i småländska Ryd är kurd, men för varje dag blir han allt mer svensk, säger han.
-Särskilt när jag är med barnen. Jag pratar med dem på svenska, de förstår inte mitt språk. Då känner man lite ”aha, nu har jag hamnat på andra sidan”, säger Rebwar Mahmoud.
Arbete sju dagar i veckan
Pizzabaket lärde han sig av en palestinier i Mönsterås och i lilla Ryd hamnade han och hans fru för att de tyckte att det var för hektiskt i Växjö.
För två år sedan startade han pizzerian här som precis försörjer familjen. Men det innebär jobb – tio timmar om dagen, sju dagar i veckan.
-Jag har haft två svenska killar som praktikanter här. Den ene gick efter en vecka, den andre efter en dag. De tyckte att det var för mycket arbete här, säger Rebwar Mahmoud och skrattar.
”Jobb är viktigt”
För tio år sedan flydde han från krigets Irak och kom på krokiga och farliga vägar till Sverige.
Han lärde sig stava till integration med hjälp av Komvux och Svenska för invandrare, SFI, och han vet vad som är allra viktigast för att hitta sin plats i Sverige.
-När jag första månaden i Ryd inte hade något jobb så tittade nästan alla på mig och undrade vad jag egentligen gjorde här. Men när jag tog över det här stället, tre-fyra månader senare, då började folk säga hej. De känner igen mig, jag blev accepterad väldigt snabbt, berättar Rebwar Mahmoud.
-Det är en sak jag kan säga – jobb är viktigt.
Tänker på framtiden
Radwar Mahmoud säger att han inte vet någonting om integrationspolitik, men att vissa människor behöver mycket stöd och bidrag medan andra faktiskt mår sämre av att få för mycket hjälp.
-Jag tänker mest på framtiden – att det leder till ett bättre liv för barnen helt enkelt. Så tänker jag.
Att pojkarna tar över pizzerian tvivlar han på. De är ju svenskar, säger pizzabagaren i Ryd.