Det visar en ny rapport som Rikspolisstyrelsen (RPS) inte vill publicera, men som TT tagit del av.

Trots att fotpatrullering enligt alla mätningar är den mest brottsförebyggande aktiviteten så tillbringar svenska ordningspoliser drygt två tredjedelar av sin tid på polisstationen eller i en polisbil.

Det här går stick i stäv med den synlighet och närvaro som politiker och allmänhet har efterlyst ända sedan 1970-talet, enligt rapportförfattarna Stefan Holgersson, som är både polis och forskare, och professor Johannes Knutsson.

Har följt sina kollegor

Holgersson och fyra andra poliser har följt sina kollegor och noterat vad de gjort, var och hur länge. Rapporten består av en huvudstudie från olika delar av landet, och fyra delstudier: en från storstad, en från mellanstor stad och två från glesbygd.

-Det finns många skäl till att det är så här. Kopplingen mellan forskning och utbildning är svag. Därför frodas fortfarande en föreställning om att bilpatrullering är bra. Men forskning visar att övervakning från bil varken förebygger brott eller gör att allmänheten känner sig tryggare. Det finns säkert också ett mått av bekvämlighet i att man hellre kör bil än fotpatrullerar.

Tror på förändrad polisutbildning

Botemedlet, tror Holgersson, är en förändrad polisutbildning där man varvar teori och praktik, som i läkarutbildningen, samt en mer lokalt förankrad polis.

Inne på polisstationen ägnar poliserna hälften av sin tid åt att registrera information, alltså att administrera.

-Mycket av det skulle kunna skötas av civilanställda så att poliserna fick ägna sig åt polisarbete. Det är många datasystem som används och en del av dem är dåliga, vilket leder till onödigt dubbelarbete.

Ordningspolisernas tid domineras av aktiviteter som inte har med brottslighet att göra, till exempel att transportera psyksjuka mellan två sjukhus.

Bara två procent av tiden ägnas åt strikt brottsförebyggande aktiviteter. Tio procent används till att upptäcka brott och 14 procent till att lagföra upptäckta eller redan anmälda brott.

”Komplex och krävande uppgift”

Ett av målen med rapporten är att avliva den populärkulturella bilden av uniformerat polisarbete.

-Ordningspoliser framställs som lite korkade, ”Kling och Klang”, och som att deras jobb är lätt till skillnad från kriminalarnas. Men det stämmer inte – de har en komplex och krävande uppgift, säger Holgersson.

Ordningspoliser kastas mellan väldigt enkla och väldigt svåra uppgifter där de ska fatta snabba beslut på bristfällig information.

-Föreställ dig att du blir utlarmad på en liggande man. Det kan vara en fylla, en diabetiker i koma eller ett mord. Du ska snabbt göra rätt bedömning och vidta rätt åtgärder.

Vill ha mindre administration

Mikael Stenemark och Jörgen Söderström jobbar som ingripandepoliser på Södermalm i Stockholm. De bekräftar i mångt och mycket den bild som rapporten ger.

-Jag tror att vi alla strävar efter att ta oss ur fordonen så mycket som möjligt. Vi ser ju att det finns många positiva effekter av att faktiskt synas, säger Söderström.

Ett problem är att de inte får befinna sig alltför långt ifrån polisbilen eftersom det när som helst kan komma ett akut larm från länskommunikationscentralen (LKC).

-Jag skulle vilja ha mindre administrativa sysslor inne på station. Vi har fått ett utredningsstöd (PUST) att använda på fältet men det är svårt att använda här i stan, säger Stenemark.

De vill båda slå ett slag för att använda mer motorcyklar, som ett mellanting mellan fotpatrullering och bil när det gäller närhet till allmänheten.

-Och personligen skulle jag önska mig mer uppföljning när jag varit ute på ett ärende, jag skulle vilja veta vad jag gjort som var bra och vad som var mindre bra, säger Söderström.

Stenemark önskar sig mera stöd från allmänheten när han är ute på uppdrag.

-Det är ju trots allt för deras skull vi gör det vi gör, säger han.

Ewa Tures/TT