Det var i oktober 2004 som en 8-årig pojke och 56-årig kvinna höggs ihjäl i ett bostadsområde i centrala Linköping. Gärningsmannen undkom men lämnade efter sig flera dna-spår. Foto: TT

Polisregioner vill lösa kalla fall med släktforskare

Uppdaterad
Publicerad

Efter att en misstänkt gärningsmän för dubbelmordet i Linköping 2004 spårats via en släktforskningsdatabas är intresset för metoden stort i landets polisregioner. Det visar en kartläggning SVT Nyheter gjort bland polisregionernas Kalla fall-grupper där omkring 600 grova brott är ouppklarade.

Ett nybildat team av kvalificerade släktforskare står beredda att bistå polisen med sina kunskaper om DNA-släktforskning vid utredning av brott.

– För mig är det en självklarhet att vi får använda oss av allt som går att använda vid den här typen av allvarliga brott och det inbegriper ju tillgång till släktforskningsdatabaserna.

Det säger Anders Eriksson, chef för Kalla fall-gruppen i Region Väst där man gärna vill pröva DNA-släktforskning på det ouppklarade mordet i en tygaffär 2005.

600 ouppklarade grova brott

Mordet i tygaffären är ett av omkring 600 gamla ouppklarade grova brott, som förts över till polisens Kalla fall-grupper. Därutöver finns det ytterligare många svårlösta brott med flera år på nacken som utreds på polisens enheter för grova brott ute i landet. SVTs kartläggning visar på ett stort intresse för att få olösta fall prövade enligt släktforskningsmetoden.

Men än är det inte fritt fram att använda DNA-släktforskning vid brottsutredningar. Linköpingsfallet var ett pilotprojekt som just nu utvärderas av polismyndigheten som därefter ska fatta beslut om metoden ska få användas regelmässigt.

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video

Webbläsaren stöds inte

SVT stödjer inte uppspelning i din webbläsare. Vi rekommenderar därför att du byter till en annan webbläsare.
Detta har hänt kring dubbelmordet i Linköping 2004. Foto: TT

Måste uppfylla kriterier

För att den ska kunna tillämpas krävs att de ouppklarade fallen uppfyller flera kriterier.

– Det går inte att använda den på alla fall. För det första måste det finnas ett bra DNA-spår förstås och en person som har rötterna i områden där det går att släktforska, säger DNA-släktforskaren Peter Sjölund som spårade upp den misstänkta gärningsmannen i Linköpingsfallet.

”Måste vara vass”

Nu har han bildat ett team på sju kvalificerade släktforskare som utbildas i DNA-släktforskning med syftet att kunna bistå polisen om metoden godkänns.

– För att kunna hjälpa polisen med den här typen av fall så måste man inte bara vara vass på släktforskning utan även på DNA-släktforskning. När man laddar upp ett DNA till en sådan här släktforskningssajt måste man förstå vad det innebär, varför jag får de här DNA-matchningarna, hur de hänger ihop med varandra. Det kräver att man både kan DNA och släktforskning, säger Peter Sjölund.

Metoden att spåra misstänkta gärningspersoner via DNA-baserade släktforskningdatabaser prövades som ett pilotprojekt i fallet med dubbelmordet som begicks i Linköping 2004.

Nu utvärderas fallet och senare i höst väntas polismyndigheten fatta beslut om metoden ska få användas regelmässigt.

För att metoden ska kunna tillämpas måste följande kritierier vara uppfyllda:

-Trolig gärningsperson måste vara från Västeuropa eftersom databaserna i stort sett bara innehåller västeuropeer.

-Gott om DNA-spår

-Riktigt grovt brott där alla andra metoder prövats som exempel masstopsning och så kallad familjesökning i polisens register.

-Släktforskningsdatabasen som ska användas måste vara öppen och godkänd för rättsväsendet att använda.

-Känsliga personuppgifter behöver hanteras på ett korrekt och rättssäkert sätt.

Källa: Polisens Nationella operativa avdelning (NOA)

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer