– Vad man satsar på är fler poliser och högre straff. Nu är det så att vi har haft en extrem expansion av strafflagstiftningen sen sekelskiftet och vi har också haft en markant ökning av antalet poliser, och det tycks ju inte hjälpa. Och det enda regeringen kan säga är; mer av samma sak. För mig är slutsatsen snarare att vi ska tänka i andra banor, det här har ju inte givit någonting, säger Henrik Tham.

Han menar att det kan kännas logiskt att skärpa straffen när brottsligheten ökar och blir brutalare, men att det inte finns stöd i forskningen om att hårdare straff stävjar en sån brottsutveckling vi nu ser.

– Det är begripligt mot bakgrund av den allvarliga situation vi har med skjutningar, dödligt våld och sprängningar, men kanske inte särskilt rationellt. När vi tittar på brottslighetens utveckling i Sverige historiskt så kan vi inte se att det är skärpningar av straffen eller fler poliser som spelar roll.

Han understryker att Sverige behöver en poliskår, åklagarväsende och domstolar, men menar att en utvidgning av de verksamheterna endast ger en marginell effekt.

Hårdare ton från flera håll

Tham menar att det är både höger- och vänsterregeringar som drivit på för en allt strängare kriminalpolitik men att utvecklingen under Tidöregeringen flyttar fram positionerna ytterligare.

– Efter de tidigare åtta åren med socialdemokratisk och miljöpartistisk regering så trodde jag inte att man kunde få ännu fler straff- och tvångslagar, men det kan man uppenbarligen. Det är en extrem expansion i den straffrättsliga repressionen mot brottslighet.

Så vad behöver samhället göra för att komma till rätta med brottsligheten?

– En generell formel för kriminologer när det gäller brottslighet är att öka de legitima möjligheterna och minska de illegitima. Man måste fråga sig vad det är som är så attraktivt för de här unga att börja en kriminell karriär.