På Värmdö gymnasium möts vi av Anna Lindholm, en av fem religionskunskapslärare på skolan. Hon är förbryllad och förvånad över slutsatserna i avhandlingen om ämnet hon undervisar i, att det skulle handla mest om dåtid, ritualer och traditioner, en rädsla för att ta diskussioner om religionen i samhället, och hur den påverkar oss.
– Jag tycker att det är viktigt att det har kommit fram så att vi kan diskutera hur det har blivit så och hur vi ser till att ämnet verkligen handlar om vårt samhälle här och nu, men jag känner inte igen mig i beskrivningen, för det är inte så vi jobbar här, säger hon.
Trängs in i ett hörn
På skolan håller de just nu på att avsluta arbetet för terminen. Treorna ska snart ha muntlig redovisning om etik och livsåskådning med kända personer i fokus. Eleven Armin Walian, som själv är född i en muslimsk familj betraktar sig inte som muslim, men som tror på någon slags gud. Han har valt att arbeta med Albert Einstein, och har precis hittat en artikel som Einstein själv skrev om tro och vetenskap i New York Times.
Andra elever tittar på Prince, partiledaren Jimmie Åkesson och skådespelaren Morgan Freeman, alla med ett stenhårt fokus på hur deras livsåskådning påverkar val och inställning till livet och medmänniskorna. Armin, som är märkbart irriterad över hur muslimer framställs i media är glad över diskussionerna de har i klassen.
– Med tanke på att de har gjort undervisningen på det här sättet gör att vi öppnar oss för andra människors åsikter om religion och förändrar hur vi ser på religiösa människor. Annars blir det liksom så att ”de religiösa” trängs in i ett hörn, att det blir vi och dem, säger han.
Känsliga frågor
Deras lärare Anna Lindholm säger att det är viktigt att diskutera sånt som rör sig i nyhetsflödet. Vad kan det till exempel vara för tolkningar av islam som kan ligga bakom att någon inte vill ta en annan människa i hand. Det är då ämnet kan bli relevant och intressant, tycker hon.
– Vi har ju jobbat med religion och sexualitet under året. Hur är det till exempel att vara homosexuell och religiös. Där nånstans tycker eleverna att det blir superintressant att förstå olika tolkningar, säger Anna Lindholm, men tillägger att det kan vara riktigt känsliga frågor.
– Det kan ju förstås leda till konflikt och krock, och det kanske är av rädsla för det som lärare hellre håller på med religionshistoria, tänker hon.
En utmaning
Anna Lindholm hoppas nu att lärarutbildningen tar till sig innehållet i avhandlingen och kan arbeta med sina lärarstudenter så att de blir trygga i olika situationer som kan uppståom man tar sig an svåra frågor i klassrummet. Det handlar om en god grund att stå på menar hon. Sedan önskar hon sig mer tid för ämnet.
– Det är klart att det är en utmaning att hinna med det som är satt som mål på 40 timmar under gymnasiet, men den utmaningen är faktiskt ganska rolig också, säger hon.