Enligt programmet ”Striptease”, som sändes i november 1998, köpte det fattiga Sydafrika i praktiken inte JAS planen för att de behövde stridsflygplan. Snarare handlade det om att landet desperat ville åt de mycket attraktiva motköpspaket, som Sverige, och inte minst den svenska regeringen, utlovat.

Fattigt land

Sydafrika var 1998 ett fattigt land med hög barnadödlighet och arbetslöshet.

För att kunna ro den lukrativa affären i hamn lovade man från svenskt håll att göra så kallade motköp i form av inköp av sydafrikanska produkter och framförallt genom att låta svenska storföretag utföra miljardinvesteringar i landet.

Två falanger

Men vapenaffären var 1998 inte okontroversiell i sydafrikanska regeringskretsar.

Enligt programmet fanns det i det ANC-ledda landet i slutet av 1990-talet två falanger med olika åsikter i vapenaffären. Kadar Axmal, vid tiden minister för ANC bekräftar även i programmet att det under den aktuella perioden inte fanns någon egentlig hotbild mot landet och att han hellre investerat i mer akuta behov.

– Bröd går före vapen och vi måste möta de grundläggande mänskliga behoven.

”ANC-kortet”

Enligt ”Striptease” företog Sverige vid den här tiden även många officiella besök i Sydafrika för att försöka sälja vapen och ska, enligt journalisten Helmoed Römer-Heitman från tidskriften ”Jane’s Defence” ha använt sig av ”ANC-kortet” för att vinna sympati.

Saabs högste ansvarige för motköpen, Jan Närling, bekräftar i programmet 1998 att motköpen varit så attraktiva att det varit fullt möjligt att Sydafrika köpt flygplan de inte ens behövde.