Socialstyrelsen har för första gången tagit fram nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism.
I underlaget, som presenterades på torsdagen, uppges att 5-7 procent av alla barn och 3 procent av alla vuxna i Sverige har adhd. Där framgår även att 1-2 procent av befolkningen har autism.
– När det gäller just adhd och autism har vi sett under lång tid i Sverige, precis som internationellt, att det sker en ökning av den här gruppen i samhället. Det är alltså en ganska stor grupp i dag och den fortsätter att växa, både bland barn och vuxna, säger Mattias Fredricson, enhetschef för Socialstyrelsens nationella riktlinjer.
”Ska inte krävas en diagnos”
De nya riklinjerna, som bygger på forskning och studier, innehåller 44 rekommendationer som nu vänder sig till främst beslutsfattare med ansvar för resursfördelning inom bland annat hälso- och sjukvård, elevhälsan och socialtjänsten.
Där rekommenderas bland annat tidigare insatser för att minska svårigheterna för personer som misstänks ha adhd och autism.
– Det är ett viktigt budskap i riktlinjerna. Det ska inte krävas en diagnos för att man ska kunna få stödinsatser, säger Mattias Fredricson.
Samtidigt rekommenderas att personer efter avslutad utredning, oavsett om diagnos kan ställas eller inte, får fortsatt hjälp.
”Vissa personer flyger under radarn”
Enligt Socialstyrelsen uppskattas cirka 25 procent av alla intagna inom kriminalvården ha adhd eller autism. Av de barn som som är placerade på låsta SiS-hem uppges 40-50 procent ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, visar studier.
– Får de här personerna stöd och insatser som är anpassade i ett tidigare skede kommer samhället kunna räkna hem det i kostnader som uteblir, säger Fredricson och betonar att inte alla med adhd- eller autismdiagnos har problem med missbruk eller kriminalitet.
Riktlinjerna rekommenderar även mer individanpassade utredningar och att kunskapen höjs om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hos vård- och socialtjänstpersonalen.
– Det vi kan konstatera är att vissa personer flyger under radarn. Det kan vara personer som har annat modersmål än svenska, det kan vara äldre personer. Det är också så att kvinnor och flickor inte upptäcks i samma utsträckning, säger Mattias Fredricson.