Klockan är strax efter 23 på fredagskvällen den 28 februari 1986 när samtalet kommer från en av de tipsare som på den tiden låg hemma och lyssnade på polisradion i sängen. Tommy Schönstedt skriker bara rakt ut på Expressens redaktion: ”Palme kan vara skjuten, jag åker!” Han kränger på sig den fiskbensmönstrade rocken han ärvt av sin far, får med sig en fotografvikarie som fortfarande var på plats och kastar sig in i bilen. I bilen hinner tankarna spinna: ”Inte fasen kan det vara Olof Palme, han är inte och promenerar på Sveavägen så här dags”.
23.21 är de på mordplatsen – endast tio minuter efter att mordet begåtts. Då har just ambulansen kört iväg med Sveriges statsminister i en ambulans.
– Det var en jävla oreda och en alldeles för liten avspärrning. Poliserna som var på plats var nervösa som sjutton, säger Tommy Schönstedt.
17-åring försökte rädda Palme
Vid avspärrningen står en 17-årig sjuksköterskestudent och torkar blod från sina händer. Pappersnäsduken i hennes händer blir mindre och mindre. Tommy Schönstedt går fram till henne och hon berättar att mannen hon precis utfört hjärt- och lungräddning på var Sveriges statsminister Olof Palme. Hon tyckte sig känna hans puls en kort stund men sen dog den bort. I ögonvrån ser Tommy Aftonbladets reporter Bengt Michanek komma springande. En taxichaufför från Järfälla Taxi står en bit bort – han såg skjutningen och berättar om en eldflamma från vapnet för Tommy Schönstedt.
– Redan här kunde man märka ett förfärligt dålig polisarbete. Vittnena skulle inte få babblat med journalister utan satts i polisbilar så man kunde hålla ordentliga förhör först, säger Tommy Schönstedt.
Satt framför Palme på mordkvällen
Göran Åhgren, reporter på SVT, är ledig på fredagskvällen och går på bio på biografen Grand på Sveavägen. Filmen är Bröderna Mozart av Suzanne Osten. När han går in i salongen ser han Olof och Lisbeth Palme sitta snett bakom honom. De har tidigare träffats i flera jobbsammanhang.
När filmen är slut föreslår Göran Åhgrens fru att de ska promenera Sveavägen fram till Kungsgatan för att ta ett glas vin. Göran är trött och frusen och säger nej. I stället vänder de hemåt. Det har han ångrat många gånger. Någon timme senare när Göran precis somnat ringer telefonen. Det är inrikeschefen Tönu Nilsson på SVT. ”Statsministern är skjuten och du måste in till jobbet.”
– Jag satte mig i bilen och åkte genom stan. Det fanns inga avspärrningar någonstans. Hela vägen till jobbet var det helt tomt. Jag tänkte att det bara inte kunde vara sant, säger Göran Åhgren.
Kaos på redaktionen
Väl på jobbet är det kaos. På den tiden sände inte SVT nyheter på natten. Göran Åhgren får i uppdrag att göra ett jobb om vem Palme var.
– Det kändes så overkligt att skriva ”var”, man tänkte ju att det inte var sant. Jag fick klippa ihop lite stillbilder och läsa till dem direkt från studion i första sändningen klockan fyra på morgonen.
Radion spelar sorgemusik
SVT:s reporter Kerstin Holm blir väckt klockan tre på natten. Hon kan än i dag höra rösten och orden har fastnat i minnet. ”Palme är mördad”. Hon slänger sig in i en taxi. Radion spelar sorgemusik. Även hon slås av att hela Stockholm låg öppet och tomt – inga avspärrningar.
Kerstin Holm ska direktsända direkt från mordplatsen på Sveavägen på lördagsmorgonen. På den tiden var Televerket tvungen att komma och bygga upp en hög mast så att SVT kunde direktsända. Det förklarar Kerstin Holm för en av poliserna vid den lilla avspärrningen. ”Det bryr mig väl inte jag om, jag går av mitt pass nu” blir det avmätta svaret.
– Jag kunde stå bara ett par meter ifrån blodfläcken. Det var inte klokt hur liten avspärrningen var. Det var en väldigt tuff sändning. Jag intervjuade förbipasserande och folk grät och var chockade. Sedan åkte jag ut till Arlanda för att intervjua kungen som kom hem från skidresan i Storlien. Jag kunde till och med få reda på vilken gate han skulle anlända till genom att bara ringa flygplatsen. Det fanns ingen beredskap alls, säger Kerstin Holm.
Prisbelönta reportrar
Trettio år har gått sedan mordet på Olof Palme. Tommy Schönstedt, Göran Åhgren och Kerstin Holm har upplevt många stora nyhetshändelser sen dess och har alla belönats med det prestigefyllda priset Guldkrattan som hyllar de slitvargar till journalister som gått steget längre och berättat historierna vi minns. Och Palmemordet är ett sådant. Det som de alla tre minns i dag är det som kan tolkas som ett slarvigt polisarbete i början av utredningen.
– Man märkte snabbt att polisen klantat sig. Avspärrningarna på mordplatsen var så små att en privatperson hittade kulan från vapnet någon dag senare. Rikslarmet gick ut sent och Arlanda kontrollerades inte, säger Tommy Schönstedt.
”Naiva Sverige”
Alla tre vittnar också om en naivitet i ett samhälle som inte kunde föreställa sig att en statsminister inte skulle kunna få gå oskyddad på bio en fredagskväll med sin fru.
– Vi var ett sådant naivt land, hur kunde det hända? Och sedan en gång till med Anna Lindh, det är förfärligt. Hur kunde hon få gå fritt när hon hade en hotbild mot sig? Har vi inte lärt oss någonting? Det bekymrar mig över att vi inte har en bättre säkerhet, säger Kerstin Holm, som även var först på plats vid mordet av Sveriges utrikesminister Anna Lindh som skedde 17 år efter att Olof Palme mördats.
”Vi griper mördaren när som helst”
Ett par dagar efter mordnatten på Sveavägen ringer Göran Åhgren till poliserna som leder mordutredningen – som sedan ska komma att bli en av världens mest omfattande. Han föreslår att man skulle gå ut i Rapport och efterlysa alla som var på bion den kvällen att komma tillbaka till Grand, se filmen på nytt och rekognoscera kvällen för att få in nya vittnesmål och färska upp minnet hos de som kan ha gjort iakttagelser.
– Svaret jag fick var: ”Det är en löjlig idé. Vi tar mördaren när som helst. Han är snart gripen.
Som vi alla vet i dag – så blev det inte.