Stockholms-OS 100 år – spelet med många anekdoter

Uppdaterad
Publicerad

I år är det 100 år sedan sommar-OS i Stockholm. Det kallades solskensolympiaden för det varma och vackra vädrets skull och det var ett OS med många minnesvärda episoder, även om det gav upphov till viss oro hos svenskar som inte var vana med nymodigheten idrott.

”Axel måste sluta springa. En har dött!”

Så löd ett förtvivlat telegram från en äldre dam i Sverige 1912, riktat till en yngre släkting som hade så konstiga, nymodiga vanor: han joggade.

Hon hade hört den sorgliga historien om portugisen Francisco Lázaro som fick värmeslag under maratonloppet vid Stockholms-OS och avled efteråt.

Drygt 2.500 deltagare från 27 länder ställde upp. Finland, som var storfurstendöme under Ryssland, fick tävla, men inte hissa egen flagga vid seger. Om man inte hissade den under den ryska, förstås, och så skedde också.

Fostran

Det här var en tid när idrottsrörelsen dels var ny, och dels hade en tydlig militär anstrykning. Idrotten ska ”fostra till plikttrohet och duglighet att värna fosterlandet”, sade den svenske OS-generalen Viktor Balck, och det var en åsikt som många delade.

Sedan 1912 har Sverige inte haft något eget olympiskt spel. 1956 hölls ryttartävlingar här i stället för i Melbourne, Australien, eftersom karantänsbestämmelserna där gjorde det så krångligt att skeppa över hästarna. Men det är också allt. Man kan fråga sig varför de många svenska ansökningar som gjorts gett så lite resultat, när Norge till exempel hunnit med två vinterspel.

För snälla ekonomiskt

En misstanke, som många luftar, är att Sverige är lite för dåligt på att smörja idrottens makthavare.

-Vi är definitivt för snälla ekonomiskt, anser den gamle sportjournalisten och idrottshistorikern Claes G Bengtsson.

Och framför allt är OS i dag en mycket dyr historia, med till exempel säkerhetsarrangemang som man inte hade för 100 år sedan.

OS i Stockholm betydde mycket för staden, men kanske inte så mycket för Sverige. Däremot gav spelen upphov till en rik flora av anekdoter, bland annat den om japanen som försvann. Det var helt enkelt en japansk maratonlöpare som bröt, gick in i en trädgård hos en familj och drack saft.

Sigge fick skoskav

Claes G Bengtsson har sin favorithistoria från 1912 klar, den om svenske maratonfavoriten Sigge Jakobsson.

-Han var i kanonform, men dagen till ära införskaffade han sig ett par nya skor. Och vad tror du händer? Sigge fick ju skoskav. Han blev sexa.

Thomas von Heijne

thomas.von-Heijne@svt.se

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.