En lampa som släcks när tåg närmar sig. Så ser varningssystemet ut vid den järnvägskorsning där den uppmärksammade dödsolyckan i Västernorrland inträffade i helgen.

– Först får man säga att det är förfärligt, att det egentligen inte går att klä i ord när det blir på det här sättet, säger Maria Krafft, trafiksäkerhetsdirektör på Trafikverket.

– Men en sån här typ av övergång är inte tillfredsställande, för den bygger på att vid varje passage så läggs otroligt mycket ansvar på att den som passerar varje gång ska ta rätt beslut, och det är inte så vi vill ha det.

Dyrt och långsamt trafiksäkerhetsarbete

Det finns omkring 3 500 liknande, obevakade övergångar i Sverige. Trafikverket har tidigare konstaterat att det inte är en trafiklösning man vill ha kvar över huvud taget.

– Man ska inte försvara de här lösningarna, de kom fram på 50-talet, det var en lösning för de som bodde i fastigheten mellan åkrarna, som då instruerades hur man skulle göra, men det här är inte bra, och de är på väg bort, säger Maria Krafft.

Arbetet pågår med att göra dessa platser säkrare för dem som ska passera, och de byggs successivt bort.

– Men det är konstnadskrävande. Därför behöver vi göra åtgärderna utifrån en prioriteringsordning som vi har.

Trafikverket har en plan på att åtgärda 1 000 plankorsningar till 2025.

”Slumpen avgör”

Myndigheten har försökt fokusera på de mest riskfyllda trafikövergångarna, något plankorsningen i Söråker inte klassades som.

– Det är snarare slumpen som avgör var det sker nästa gång. Vi har alltså två dödsfall per år ungefär på det här sättet, och vi vet inte när det sker nästa gång, säger trafiksäkerhetsdirektören.

Trots det kommer de farliga övergångarna att finnas kvar runt om i landet i ett antal år till.

– Det tar tid därför att staten inte äger marken där de här finns, vilket gör att det ska ske förhandlingar, och det är oftast med flera markägare.

– Hade vi bara haft det här bekymret så hade man kunnat skruva upp takten på ett annat sätt. Om vi backar ut så står den här typen av olyckor för kanske 3 procent av alla som dödas på järnvägen, så vi har ganska många utmaningar.