Sommaren 2018 sitter familjen i Sunne och äter middag när tvååriga Sofia plötsligt tar sig för munnen och får en annorlunda blick.

– Det är en tyst panik. Hon börjar väsa i andningen så vi förstår att det här är på riktigt, säger mamman Carolina Landberg.

Dottern hade satt maten i halsen. Föräldrarna försöker tillsammans få bort det som täppt igen hennes hals. Pappa håller henne i famnen och trycker till hårt mellan skulderbladen flera gånger. Samtidigt har de instruerat Sofias storebror att ringa 112.

– Plötsligt rosslar hon till rejält och sen tar det slut. Hon får ingen mer luft och börjar segna ned, säger Carolina.

Sofia är nu livlös. Carolina tar dottern från pappan, lägger henne över sitt knä och dunkar till mellan skulderbladen och då kommer maten som täppt till Sofias hals ut. Hon får snabbt luft och får tillbaka färgen i ansiktet igen.

Fyra minuter efter att de ringt 112 har de fortfarande inte kommit fram, De får bara ett automatsvar som säger att på grund av hög belastning kan inte deras samtal tas emot.

Föräldrarna beräknar att i en och en halv till två minuter var Sofia helt utan luft och då också livlös.

– Vi hade tur och är otroligt tacksamma för det. Men för den det inte hade gått väl för i en sådan här situation så är det livslånga konsekvenser om man inte får hjälp.

Många inringare får vänta

Åtta sekunder är målet för hur snabbt det ska gå att komma fram till SOS alarm. Men antalet som får vänta över tre minuter har ökat, konstaterar Riksrevisionen i en rapport som sträcker sig till 2022. SOS-alarms vd säger dock att man under 2023 lyckats vända den negativa trenden.

Carolina säger att hon tycker det är bra att rapporten lyfts fram.

– Det blir svart på vitt att 112 behöver mer resurser. Jag tror också att vi alla behöver tänka till vad som är en nödsituation för 112.