Under en tid trodde besättningen på U 137 att de skulle bli angripna av svensk militär där de stod på grund vid Torumskär i Gåsefjärden.
-Det kom order direkt från sovjetiska Östersjömarinens högkvarter om att vi skulle förbereda sprängning. Och det gjordes också, berättar Vasilij Besedin i sin bok.
Han undrade hur ubåtsmännen kände sig som arbetade med att förbereda sin egen död. Men de visade inga känslor.
Ubåten hade kärnvapen ombord. Besedin säger att de skulle haft samma effekt som Hiroshimabomben.
Svårt att tro
När ordern om sprängning kom fanns två alternativ.
Antingen kunde man spränga kärnvapentorpederna där de fanns i förliga torpedrummet eller skjuta ut dem oaktiverade och sedan spränga fartyget. Enligt Besedin valdes det senare alternativet. Torpederna skulle ha hamnat en bit från båten, men inte ställt till någon större skada.
Vasilij Besedin lever i dag som pensionär i Baltijsk i Kaliningradområdet. På en fråga om varför han skrivit boken om händelserna för 28 år sedan blir svaret:
-Det fanns överhuvudtaget ingen information om händelserna från den ryska sidan, säger han till TT.
Besedin, som var befälhavaren Anatolij Gusjtjins ställföreträdare, var också politisk officer ombord. Han vidhåller i dag att grundstötningen berodde på felnavigering, något som svenska myndigheter och kommendörkapten Karl Andersson, den som Besedin hade mest kontakt med och den ende svenske officer som nämns vid namn i boken, har svårt att tro på.
Vill göra U 137-film
Under första delen av sitt uppdrag utanför Bornholm fastnade U 137 i en trål och radiopejlen gick sönder. Man försökte laga den under ett uppehåll i Swinoujcie i Polen, men utan framgång. I stället användes annan utrustning för att fastställa positionen.
-Men den fungerade inte som den skulle, säger Besedin. Felnavigeringen ackumulerades och till slut var den 57 distansminuter. Då stod båten på grund vid svenska kusten.
Om Besedins bok ska ges ut i Ryssland är oklart. Han säger själv att den i så fall delvis måste skrivas om. Han är mycket mer intresserad av att försöka få till ett filmsynopsis så att en film kan göras om de tio dagarna 1981 som skakade världen.
Förstörd karriär
Befälhavaren Gusjtjins karriär, som börjat lysande, låg i spillror vid återkomsten till Sovjet. Han degraderades till en tjänst där han hade ansvar för de torpeder som ubåtarna utrustades med. Själv fick Vasilij Besedin också stanna i marinen, men på en obetydlig post i land. Hans karriärmöjligheter var borta.
U 137, som inte fick några allvarliga skador av stenarna vid Torumskär, tjänstgjorde ytterligare två år i Östersjöflottan. Enligt Vasilij Besedin skrotades båten i början av 1990-talet.
TT
Fakta: Svensk militär får komplimang
• U 137 byggdes i Leningrad 1957, var 56 meter lång och hade 56 mans besättning. Ansågs föråldrad redan vid grundstötningen utanför Karlskrona 1981. Tjänstgjorde ytterligare två år.
• Anatolij Gusjtjin, befälhavare, utbildad vid Högre utbåtsskolan i Leningrad. Tog examen 1977, fick befäl över U 137 i februari 1981 som då yngste befälhavare i hela ubåtsbrigaden.
• Vasilij Besedin, fartygschefens ställföreträdare och politisk officer ombord. I dag 57-årig pensionär i Baltisjk i Kaliningradområdet med fru, två barn och två barnbarn. Fick bara meningslösa uppgifter efter grundstötningen.
• Josif Avrukjevitj, stabschef, med ombord eftersom Gusjtjin inte hade erfarenhet av navigering som självständig fartygschef. Fick tillsammans med Gusjtjin hård kritik i den sovjetiska uredningen för felnavigeringen.
• Karl Andersson, kommendörkapten och den ende svensk som nämns vid namn i boken. Får komplimanger för hur han bland annat hjälpte ryssarna med dricksvatten medan de stod på grund.
Källa: Boken Inifrån U 137 (TT)