Unga personer i storstäderna och dess förorter är alltså sist ut med att lämna föräldrahemmet. I den gruppen är kvinnorna nästan 22 och männen 22,5 år när de flyttar, visar en ny rapport från SCB. Brist på bostäder är en förklaring, närheten till universitet och högskolor en annan. Storstadsbor som pluggar vidare har ju en möjlighet att bo kvar hemma.

Liten förändring

Sett över tid har flytta hemifrån-åldern inte ändrats så mycket. Det förvånade demografen och rapportförfattaren Anna-Karin Nylin:

– Jämfört med början av 2000-talet har ju flyttåldern inte ökat med mer än ett halvt år. Innan jag satte mig in området tänkte jag mest på hur svårt det är för unga att få bostad, och därför hade jag nog trott att man skulle var ännu äldre när man flyttar hemifrån. Jag har en känsla av att det finns en stark norm i Sverige att flytta hemifrån tidigt.

Kvar i Umeå

Rapporten visar också att flytten ofta inte går så långt. Hela 70 procent av dem som flyttade hemifrån under 2013 blev kvar i samma län, och omkring hälften i samma kommun. De som flyttade ut ur länet blev i de flesta fall kvar i samma landsända. Att låta flyttlasset gå från Lund till Luleå eller tvärtom hör alltså till undantagen.

Särskilt Umeå, Malmö och Göteborg behöll i hög grad unga kvinnor som flyttade hemifrån 2010-2013. För unga män var det vanligast med flytt inom Umeå, Kiruna och Malmö. Men också Borås, Eskilstuna, Gällivare och Norrköping var populära kommuner att bo kvar i för både kvinnor och män.

SCB:s rapport bygger på data om ändrad folkbokföringsadress. SCB konstaterar att flytten hemifrån kan vara en stegvis process, där man bor hemifrån en period och senare återkommer. De flyttåldrar som nämns i rapporten bör närmast ses som åldern då unga människor börjar sitt vuxna, självständiga liv.