I år fick finländarna titeln världens lyckligaste folk, 2017 var det norrmännen som upplevde sig som lyckligast och året innan danskarna.

De nordiska länderna har turats om på toppen i FN:s årliga mätningar av självupplevd lycka. Men en ny studie, gjord vid Nordiska ministerrådet, visar att lyckan är ojämnt fördelad mellan åldersgrupperna och att unga vuxna mellan 18 och 23 år och de över 80 inte känner sig fullt så nöjda med sina liv som resten av befolkningen.

Gruppen olyckliga unga är större i Sverige än de övriga nordiska länderna.

Brist på kontakt med människor en faktor

Nära 20 procent av unga kvinnor och 14 procent av unga män i Sverige uppger att de är olyckliga. Enligt studien är de avgörande faktorerna för självupplevd lycka generell hälsa, psykisk hälsa, ekonomisk situation, sysselsättning och social kontakt. Unga, i synnerhet kvinnor, uppger oftast psykisk ohälsa som anledningen till olycka, medan arbetslöshet och brist på social kontakt är vanliga anledningar till mäns olycka.

– Det finns en viss oro att talen egentligen är högre, att vi är en så lycklig region att det är stigmatiserande att gå ut och säga att man är olycklig. Å andra sidan får man vara noggrann med att se till så att det inte blir en självuppfyllande profetia, att vi pekar ut grupper som olyckliga så att de blir olyckliga, säger Ulf Andreasson, seniorrådgivare vid Nordiska ministerrådets sekretariat, till SVT Nyheter.

”På det stora hela en lycklig region”

Studien undersöker inte närmare än så vad nordbors olycka beror på, men Michael Birkjaer, en av forskarna, hänvisar till andra studier som visar att unga i större utsträckning upplever stress. Även sociala medier spelar roll. En tidigare dansk studie har visat att unga känner sig mer ensamma och uppger att de vill umgås med människor de ser har roligt på sociala medier.

Ulf Andreasson betonar att Norden på det stora hela är en väldigt lycklig region, men att en olycklig befolkning kan påverka samhället negativt på framför allt två sätt.

– Det finns studier som visar att om man är sjuk och dessutom olycklig så är risken mycket större att vara frånvarande från arbetet än om man är sjuk och inte så olycklig. Att vara olycklig påverkar också den sociala tilliten negativt i högre grad än att vara fattig, så från det perspektivet är det inte bra om det finns många i samhället som är olyckliga.