Våfflor har lagats ända sedan medeltiden i Sverige. Till en början gräddades de i rektangulära järn, som lades direkt på den öppna elden. Den färdiga våfflan blev därför rektangulär till formen, men det karaktäristiska rutmönstret hade den redan då.

Det runda våffeljärnet, med de rutiga hjärtformerna, kom till vid 1800-talets slut. Då hade järnspisen gjort sitt intåg i hemmen och ställde krav på att formen skulle vara rund för att passa spisens ”plattor”.

Fantasin satte gränserna

Våfflor har genom tiderna lagats både till vardag och till fest. Det var ingredienserna som avgjorde hur festlig måltiden var. Den enklaste vardagsvåfflan innehöll bara mjöl och vatten.

När det var fest satte bara fantasin gränserna, och man blandade i både grädde, socker, smör och ägg.

Typiskt för våren

Tiden kring Marie bebådelsedag, även kallad ”vårfrudagen” som genom en felsägning har givit namn till ”våffeldagen”, började hönorna värpa och korna mjölka igen efter vintern.

Därför har den lyxigare varianten av våfflor, innehållande ägg och mjölk, blivit en typisk vår-rätt.

En våffla till kaffet

På 1800-talet blev det populärt att äta våfflor med sylt och grädde till kaffet. Särskilt populärt var det att efter söndagspromenaden äta en våffla på något av ”våffelverken” som ofta återfanns utmed promenadstråken.

Louise Josborg