2006 infördes ytterligare möjligheter för domstolarna att förordna om medling i konflikter mellan föräldrar som alternativ till en uppslitande domstolsprocess. Men få domare använder sig av möjligheten.

Regeringen har utlovat en översyn av lagändringen före nästa val men den har inte påbörjats ännu.

Peter Hanthe är jurist och har lång erfarenhet av av att medla i konflikter mellan föräldrar som strider om sina barn. Just nu skriver han en doktorsavhandling om medling i vårdnadsmål.

–Jag började som medlare 1998 och har medlat i omkring 700 vårdnadstvister sedan dess. Men medling används inte av alla domare, det finns faktiskt många domare som struntar i den generellt. Lagen har brister som behöver rättas till, men min och mina kollegors erfarenhet av kvalificerad medling i vårdnadsmål är att det fungerar som konfliktslösningsmetod.

Skulle öka antalet samförståndslösningar

Medling i vårdnadsmål infördes i lagen 2006. Tanken var att det skulle öka möjligheten till samförståndslösningar mellan föräldrar som separerat och därmed minska antalet vårdnadstvister.

Men enligt en examensuppsats i juridik vid Göteborgs universitet från 2011 användes medling (som alternativ till domstolsförfarande) i endast 1,7 procent av alla familjerättsliga tvister som handlades vid tingsrätterna i Göteborg, Stockholm och Malmö mellan 2007 och första halvåret 2010.

Enligt Peter Hanthe saknar domstolarna kunskaper om vad medling är och hur det kan användas i vårdnadsmål. Dessutom blandar både domare och advokater inte sällan ihop de olika formerna för medling. Förutom medling i vårdnadsmål finns det ytterligare två, samarbetssamtal som leds av familjerätten och medling i verkställighetsmål som sker när någon av föräldrarna inte följer en dom eller håller en överenskommelse om ett avtal om umgänge till exempel.

–Det saknas kunskaper när det är lämpligt respektive olämpligt att förordna om medling och det saknas kunskaper om vilken medlingsmetodik som lämpar sig för olika typer av konfliktsituationer. Det är viktigt att man använder sig av rätt metodik annars riskerar man att förvärra konflikten.

Peter Hanthe pekar också på behovet av kompetenta medlare för att medling i olika typer av vårdnadsmål skall leda till en varaktig konfliktlösning.

–Det finns inga krav, i princip kan vem som helst som anmäler sitt intresse till domstolen få ett uppdrag som medlare. Och det förekommer också, trots att det ofta handlar om svårlösta konflikter, vilket jag tycker är fruktansvärt. Det är varken förenligt med barnets bästa eller rättsäkerheten.  

Vad ska man göra åt det?

–Man borde åtminstone få Domstolsverket att organisera någon typ ut av utbildning så att vi som medlare har en basutbildning i alla fall. Dessutom tycker jag att man som i de flesta andra länder skulle införa någon typ av certifiering som innebär att man har en garanterad baskunskap och erfarenhet att stå på.

Vad är barnets bästa?

–Det är ett subjektivt begrepp som ska anpassas efter varje situation. Det är egentligen bara ett fåtal saker som vi är överens om som är förenligt med barnets bästa. Mamman argumenterar för vad hon anser vara barnets bästa och pappan utifrån vad han anser.

Hur ofta sammanfaller då, så att säga, mammans respektive pappans bästa med barnets bästa?  

–Föräldrarna har ju inte alltid lätt att skilja på sina egna behov och det som de anser är barnens behov. Men det är något vi arbetar med i medlingssituationen. Den ömsesidiga förståelsen och respekten för varandras behov är kärnan i medlingen och bidrar till att konflikten kan lösas.