Rapport har besökt 92-åriga Alfhild Elenbring i Uppsala. Hon

har haft sömnproblem över 30 år. Hon berättar att hon aldrig tar mer än en tablett.

-Jag får ligga och dra ett tag, en timme så där, men jag tar inte mer, berättar Alfhild.

Besvärligast med sömnen blir det om hon är ute och reser.

-Då ligger jag vaken och funderar hur det går.

Läsandet får tiden att gå för henne eller så går hon upp och tar lite te.

Kan vara farligare

Enligt rekommendationer i Fass ska man ta sömntabletter i några

dagar eller veckor men i dag handlar det om snarare varje dag

i månader och år. Men enligt studier och sammanställningar som publicerats i tidskrifterna British Medical Journal och Jama kan sådan långvarig konsumtion vara farligare än vad man tidigare trott.

-Sömnmedicin kan låta harmlöst men man ska komma ihåg att det är psykofarmaka och de gör något med hjärnan, dämpar hjärnaktiviteten. Det är själva tanken. Effekter är faktiskt låg. Om man jämför med sockerpiller så kanske man sover 20-25 minuter längre per natt, säger Åke Schwan, läkare vid läkemedelskommittén i Uppsala län, till Rapport.

Sockerpiller efter en månad

Redan efter fyra veckor ger sömntabletterna inte bättre effekt vanliga sockerpiller. Tvärtom kan de ge besvärliga biverkningar dagtid i form av yrsel och trötthet. På den årliga Läkarstämman om ett par veckor kommer därför läkare uppmanas att sluta skriva ut sömnmedel slentrianmässigt till gamla. Som alternativ rekommenderas istället sömnskola med särskilda sömnrestriktioner.

I Uppsala, som i dag ligger i topp när det gäller just sömntablettanvändning bland äldre, har man goda erfarenheter av sömnskola. Redan efter en månad sover patienterna bättre, och effekten kan hålla i sig i uppåt två år.

-Den går ut på att man måste lära sig att när man inte sover ska man lämna sängen. Det betyder naturligtvis att man är kortare tid i sömnen för varje natt och att man blir tröttare. Det är just det som är tanken med sömnrestriktionen. Den har gott vetenskapligt stöd, säger Schwan.

Ur Lina Millers reportage i Rapport 19.30