Framför allt centerledaren Torbjörn Fälldin var övertygad om att kärnkraften var ett hot mot miljön och framtida generationer, medan socialdemokraternas ledare Olof Palme pläderade för tilltro till tekniken.
Även avfallsproblemet diskuterades och 1973 beslöt riksdagen om ett tillfälligt stopp i utbyggnaden av kärnkraft medan en utredning gjordes om det radioaktiva avfallet. Då var redan elva reaktorer godkända. Hittills har det blivit tolv ? varav två har stängts, Barsebäck 1 och 2.
Fälldin vann – och svek
Den stora striden om den svenska kärnkraften stod åren 1976-1980. I 1976 års val blev centern störst av de borgerliga partierna sedan Fälldin i valrörelsen lovat att han inte skulle tillåta start av nya reaktorer och att kärnkraften skulle avvecklas. Fälldin fick leda en borgerlig regering när socialdemokraterna förpassades till opposition efter 44 år vid makten.
Men det dröjde inte länge förrän Fälldin fick backa och svika sina vallöften. Hans borgerliga koalitionspartier krävde att Barsebäck 2 skulle laddas och så blev det. En våldsam svekdebatt följde. Det fanns också oenighet mellan de borgerliga om centerns krav på folkomröstning om kärnkraften. Efter två år sprack den borgerliga koalitionen och Fälldin avgick som statsminister.
Ranstad-uran stoppades
1977 rördes också många känslor upp kring skifferbrytningen i Ranstad utanför Skövde. Ur skiffern framställdes uran och tanken var att det inhemska uranet skulle göra Sverige oberoende av uranimport. Opinionen och ett kommunalt veto satte dock stopp för brytningen. De svenska kärnkraftverken drivs med importerat, anrikat uran.
Nästa storm kring kärnkraften blåste upp 1979, när reaktorhaveriet den 28 mars i Three Mile Island, Harrisburg, USA sände en chockvåg över stora delar av världen. Folkpartiregeringens förslag om 13 svenska reaktorer hamnade i malpåse. Motståndet mot kärnenergi ökade markant och både socialdemokraterna och folkpartiet anslöt sig till kravet på folkomröstning.
Nja till kärnkraft
Knappt ett år efter Harrisburg ägde den svenska folkomröstningen om kärnkraften rum. Även här blev debatten hård, bland annat därför att väljarna inte fick endast ett ja- och ett nejalternativ att ta ställning till, utan hade tre alternativ varav inget föreslog ett omedelbart stopp för kärnkraften.
Linje 1, som var mest kärnkraftsvänlig, stöddes av moderaterna. Bakom Linje 2 fanns folkpartiet och socialdemokraterna. Båda innebar högst tolv reaktorer och en avveckling med hänsyn till elbehov, välfärd och sysselsättning. Linje 2 ville också ha mer energihushållning.
Linje 3, som stöddes av centerpartiet och vänsterpartiet, ville ha en avveckling på tio år.
Det slutade med att Linje 2 vann knappt över Linje 3.
Därefter beslöt riksdagen att de svenska kärnkraftverken skulle vara avvecklade efter 25 år, som ansågs vara deras tekniska livslängd. År 2010 skulle den svenska kärnenergiepoken vara över.
Så har det som bekant inte blivit. Hittills har två reaktorer stängts, Barsebäck 1 och 2, och inga beslut finns om fler stängningar.
Tjernobyls nedfall nådde Sverige
När olyckan i kärnkraftverket i Tjernobyl inträffade 1986 väcktes på nytt frågan om stängning av svenska reaktorer. Sverige drabbades av radioaktivt nedfall från Tjernobyl och många var rädda. Beslut togs att stänga två reaktorer åren 1995 och 1996, men det revs upp några år senare. Alternativ som kunde ersätta kärnkraften hade inte tagits fram.
1997 gjorde socialdemokraterna, centerpartiet och vänsterpartiet en uppgörelse om energin som resulterade i att Barsebäck-reaktorerna stängdes, den första 1999, den andra 2005. Sedan saknas en tidtabell för fortsatta stängningar. Under tiden har också opinionen svängt mer och mer för kärnkraft, i takt med att problemet med växthuseffekten blivit allt mer uppmärksammat.
I vintras visade en undersökning att svenskarna är mest positiva till kärnkraft bland alla EU:s medlemsstater plus några av unionens grannländer. Trots det satsar flera EU-länder och länder som vill bli EU-medlemmar på nya reaktorer. I Asien och Ryssland är 50 nya reaktorer på väg och många fler på planeringsstadiet.
Källor: TT, Nationalencyclopedin
Maria Holmin/SVT Text & Webb