– När jag tänker tillbaka på min skoltid så känns det som ett helvete. Det var nio jättesvåra år och jag kände ingen glädje alls, berättar Sandra Mattisson Dahl när SVT Nyheter Blekinge träffar henne hemma i huset i Karlskrona.
Aldrig bjuden
Det började redan när hon gick i förskoleklass. Hon var utfryst och de andra barnen klankade ner på hennes utseende. Hon berättar att hon sällan heller blev bjuden på barnkalasen.
– De kallade mig långben och kaninen eftersom jag var lång och hade utåtstående tänder, berättar Sandra.
Och det blev bara värre. När hon började högstadiet blev mobbningen allt svårare att hantera.
– Då bröt helvetet loss. Det var ett gäng med tjejer som var på mig. De började sprida rykten om mig. De la porrbilder i mitt skåp och skrev saker om mig på väggarna och kastade blommor på mig.
– Varje dag när jag gick till skolan hade jag en klump i halsen och i magen av tanken på att jag inte visste hur dagen skulle gå. Det här kommer alltid finnas kvar i mig. Det är som ett ärr som alltid sitter kvar.
Tvingas ta medicin
Sandra är i dag 30 år och lever med svår panikångest och tvingas medicinera. Allt har sin grund i det hon utsattes för under skoltiden. Men i dag vill hon hjälpa andra i samma situation.
På Instagram har hon en sida där hon försöker peppa andra ungdomar som är utsatta för mobbning.
– Jag började lägga ut peppande bilder och berättade vad jag varit med om. Jag märkte att jag fick väldigt mycket följare och att det var många yngre personer som hörde av sig.
Hon får dagligen mail från ungdomar och ibland från barn i yngre tonåren som berättar hur de inte orkar leva längre.
– Ungefär två gånger i veckan får jag mail från personer som vill ta livet av sig. Jag försöker peppa dem så mycket jag kan. Det är tufft, men jag känner att det får mig att bearbeta det jag har gått igenom. Och jag kan sätta mig in i precis hur de känner.
Vill prata i skolorna
Sandra Mattisson Dahl hoppas på att hon i framtiden ska kunna åka ut i skolor och berätta om sina upplevelser.
– Jag vill att en mobbare ska förstå vad de kan göra med en människa. Jag tror inte att de förstår hur illa det kan sluta.