I Studieförbundet vuxenskolans lokaler i Ronneby ställer Vita Dybalyuk i ordning en konstutställning, sedan lite mer än ett år tillbaka arbetar hon som social kommunikatör här.

– Det betyder mycket för mig, att få jobba med att hjälpa ukrainare, berättar hon.

Flydde efter bara några veckor

Vita Dybalyuk är en av dem som flydde från Ukraina när kriget bröt ut för nästan exakt två år sedan. Från att ha bott i miljonstaden Kiev hamnade hon och dottern i det betydligt mindre samhället Kallinge.

– Då trodde jag att vi bara skulle stanna i ett par veckor, säger hon.

Engelska var nyckeln

Veckor blev till månader och år. Under den tiden hann Vita Dybalyuk både få jobb och flytta till Karlskrona.

– Att få jobba, och särskilt att få jobba med det ukrainska samhället, det har hjälpt mig att må mycket bättre, säger hon.

Varför tror du att just du fått ett jobb?

– Jag tror mycket har att göra med att jag kan engelska, men även att jag är en social person som kan nå ut till folk.

Språket ett hinder

Just språket ser hon som det största hindret för ukrainare att hitta arbete i Sverige

– Även för de allra enklaste jobben är det höga språkkrav, jag önskar att arbetsgivare skulle våga satsa mer.

Hon hoppas att fler ska få samma chans. Jobbet har hjälpt Vita Dybalyuk att förstå svenskarna och fått det nya landet att känna mer som hemma.

– Ett hem är där man har sitt sammanhang och det är det jag har här.

Om kriget tar slut, tror du att du kommer att stanna i Sverige?

– Ja, ju längre vi stannar desto mer känns det som hemma. Och jag tror inte att kriget slutar på länge.

Spela klippet hur Vita fick det jobb hon har idag.