”Jag känner mig arg, frustrerad, utlämnad, ledsen, besviken”. Så skriver patienten, som vi kallar Anna, till SVT Nyheter Dalarna.
Lång väntetid
Hon berättar att hon under större delen av sitt vuxna liv har varit i behov av vård för ätstörningar. När hon i 20-årsåldern flyttade till Dalarna var det lång väntetid till Landstinget Dalarnas ätstörningsklinik Dala-abc och hon remitterades då till den privata specialistkliniken MHE i Mora. I Mora gjorde Anna stora framsteg men när grundbehandlingen avslutades nekades hon fortsatt behandling i Mora – på grund av Landstingets besparingar.
Jurist ger ”Anna” rätt
Det här ledde till en strid inom landstinget Dalarna där landstingets egna jurist menade att Anna hade rätt till specialistvård i Mora medan chefer inom psykiatrin menade att hon kunde få vård inom landstingets egna verksamhet. Hon hänvisades av landstinget till en psykolog, en kontakt som avbröts för att den inte ska ha gett resultat för Anna.
Men frågan är då vad som gäller när det handlar om vård utanför landstingets verksamhet.
Remisskrav borttaget
Inom Landstinget Dalarna har man valt att ta bort det så kallade remisskravet. Nu har istället alla patienter själva rätt att söka vård direkt hos en specialistmottagning, utan remiss från läkare. En så kallad egen vårdbegäran.
På landstingets hemsida kan man läsa att: ”Det är den mottagande specialistmottagningen som avgör vilken vård som erbjuds”.
Men just inom psykiatrin i Dalarna har man inrättat en vårdgrupp som bedömer alla fall och avgör varje patients behov av vård.
– En sådan här bedömningsgrupp finns bara inom psykiatrin, den finns inte inom andra enheter, säger Lena Jönsson som är jurist inom Landstinget Dalarna.
Strider mot fria vårdvalet
Så trots det fria vårdvalet stoppade alltså vårdgruppen Anna från att få vård i Mora. Något som landstingets egna jurist har bestridit.
Tvisten inom Landstinget – om Annas rätt till vård i Mora – blev långdragen. Men med jurist och patientnämnden bakom sig beviljades Anna i somras till slut den specialistvård som hon sökt sig till – då hade hon dock varit utan specialistvård i ett års tid.
”Jag har blivit så mycket sämre”
Och Anna själv menar att väntan på vård blev förödande. Hennes sjukdomstillstånd förvärrades och hon utvecklade kraftig ångest och självmordstankar.
”Jag har blivit så mycket sämre – sjukdomen påverkar min vardag helt och hållet”.