Uppgifter som SVT tagit fram från 19 av 21 länsstyrelser i Sverige visar att 87 procent av anmälningarna om hundar och katter aldrig leder till någon åtgärd. 11 procent av åtgärderna ledde till någon form av föreläggande, vilket bland annat kan betyda tvång om koppel och munkorg.
– Jag tycker att vi har bra resurser och väldigt bra personal som jobbar med det här. Sedan kanske man alltid eftersträvar mer resurser, men vi har ett gott flöde i arbetet, säger Maria Krantz enhetschef på Länsstyrelsen Dalarna.
Hon beskriver också att det ofta kan räcka med en underrättelse till en djurägare som blivit anmäld. Om djurägaren på egen hand vidtar en åtgärd som länsstyrelsen bedömer som trovärdig och tillräcklig, och det inte kommer några nya anmälningar, behövs ingen ytterligare åtgärd från länsstyrelsen.
Avlivning och omhändertaganden
Om en djurägare inte bättrar sig eller struntar i att rätta sig efter ett föreläggande kan länsstyrelsen trappa upp med ett så kallat vitesföreläggande. Skulle inte heller det hjälpa kan det bli frågan om omhändertagande och till och med avlivning av ett djur.
Bara 1,6 procent av fallen runt om i landet ledde till omhändertagande, där en ytterst liten del handlar om avlivning eller hundförbud. I Dalarna är motsvarande siffra 3 procent.
I videon: Hör enhetschefen förklara varför det är så stor skillnad på antalet anmälningar till länsstyrelsen och de ingripanden som görs.