En 30-åring står åtalad misstänkt för grov mordbrand, han ska ha anlagt branden. Två män, en före detta krögare i Gävle och hans kumpan, en 46-åring, misstänks för anstiftan till grov mordbrand, de ska enligt åtalet ha beställt branden för att minska konkurrensen.

Vår reporter Daniel Wikdahl har följt den långa rättegången. Här följer hans referat av åklagare Mikael Hammarstrands slutplädering.

Åklagare Mikael Hammarstrand säger i sin slutplädering att han skulle kunna prata i tre dagar, men det tänker han inte göra. Branden är tveklöst anlagd, menar han – andra alternativa händelseförlopp är pulvriserade av räddningstjänstens vittnen. Värden för 150 miljoner kronor, kanske 200 miljoner har förstörts. Det är bara tillfälligheter att ingen dog och ”det är åtminstone inte gärningsmännens förtjänst”, säger Hammarstrand i slutpläderingen.

-Vem, hur och varför har vi svaren på i och med den åtalade 30-åringens ”bekännelse” i Amsterdam. 30-åringen ljuger om sitt besök i Gävle den aktuella kvällen/natten, fortsätter Hammarstrand. Till exempel säger han att han slängde bort sin väska för att den luktade illa – om detta var sant borde han ha gjort sig av med den tidigare, när han var inomhus på puben han har berättat om och inte långt senare när han är på centralstationen.

Hammarstrand pratar vidare om den åtalades handskar som syns på övervakningsfilmerna från tågstationen, men som ”försvinner”.

I Amsterdam har den åtalade, enligt åklagaren berättat för poliserna om att han hade handskar med sig för att inte lämna efter sig fingeravtyck. Historien med playstationspelet som anledning till att åka till Gävle är enligt samma resonemang en efterhandskontstruktion. Den åtalade har inte berättat vad personen som skulle få spelet heter, han har åkt till Gävle på vinst och förlust för att lämna tillbaka spelet (trots dyr tågbiljett), han tar inte kontakt med sin syster trots att hon bor i Gävle.

Hammarstrand avvisar alltså denna förklaring.

-30-åringen har erkänt för en kamrat när de båda var påverkade av kokain bland annat för att sanningen var jobbig att bära på – i dag låtsas han att han inte ens vet vem den kamraten är.

När 30-åringen grips i augusti 2009 sker detta av två av Gävleborgspolisens mest erfarna utredare. De säger nästan tröstande till 30-åringen att ”det var ju ingen som dog”. 30-åringen svar ska då ha varit, enligt Hammarstrand: ”Då hade jag tagit livet av mig”.

Åklagare Mikael Hammarstrand menar att rätten måste ta hänsyn till den här typen av uppgifter – egentligen till varje ögonblinkning den åtalade gör, för de är av betydelse även om det skett utanför vanliga polisförhör.

När 30-åringen erbjuds personskydd säger han: ”Han har dödat förut”. Vem då? Då svarar 30-åringen att han menar krögaren som är åtalad.. Detta är stödbevisning inte bara mot 30-åringen utan även mot krögaren, menar Hammarstrand.

-30-åringen var i behov av pengar, det är ytterligare stödbevisning. Och Mikael Hammarstrand säger, att om 30-åringen ljög i Amsterdam, varför nämner han då siffran 20.000 kronor för branden? Jag och alla andra tycker att det är en anmärkningsvärt låg summa.Men det tycker inte 30-åringen, han var i desperat behov av pengar

Hammarstrand menar att 30-åringens berättelse i Amsterdam kommer spontant. Snabbheten i hans beskrivning talar emot honom Flera agenter har vittnat om detta spontana. Och om 30-åringen ljög i Amsterdam, varför är då berättelsen samma där som den han berättade under kokainpartyt med sin polare i Uppsala? Och varför skulle man egentligen ljuga ihop en sådan historia för sina polare? Dessa frågor ställer sig åklagare Hammarstrand i sin slutplädering.

Det finns, enligt Hammarstrand tre typer av gärningsmannaprofil vid sådana här bränder. Galning (den åtalade 30-åringen är fullt frisk), terrorist (men en sådan hade berättat om dådet) – det tredje är den som har ett ekonomiskt motiv. Den åtalade 30-åringen har ingen egen vinning i att CH brinner om han inte får betalt, och de pengarna kommer från krögaren. Om krögaren, en av de två som åtalats för anstiftan till mordbrand, var oskyldig borde han ha blivit glad när han hörde att 30-åringen gripits. Han vill ju väcka talan mot Gävletidningarna för förtal, men han blir inte glad – istället börjar han ringa runt och bete sig väldigt oroligt. Till och med hans egen bror säger åt honom att sluta härja och ta det lugnt.

-En vakt från CH har berättat att den åtalade varit där ”varenda lördag” med en svans från Uppsala och ställt till bråk. Enligt Hammarstrand har även detta varit ett led i att göra situationen dålig för CH. Om det är mycket bråk vill inte andra gå dit, menar han. Enligt Hammarstrand var den åtalade krögarens krog i Gävle dödsdömd redan från början. Sedan flera år tillbaka har det visat sig att inget uteställe funkar där. Det här vet ”alla” Gävlebor, men för krögaren har detta gått upp efterhand, säger Hammarstrand.

Bevisprovokationen nu. Som polisen gjorde kan vilken svensk medborgare som helst göra. Materiellt hållbara domslut över tid är ledstjärnan – med det vill jag säga att det inte finns något otillbörligt i detta, säger Hammarstrand.

-Europakonventionen talar om tortyrförbud. 30-åringen har haft frihet att lämna platsen, han har ätit bra, bott snyggt och rest bra. Helt fri att säga precis vad han vill. Ingen har lett in honom på den här branden. Det är 30.000 bränder om året i Sverige, många är anlagda – ändå väljer 30-åringen att berätta om just Gävlebranden.

-Det var kvalificerat och skickligt polisarbete, enligt Hammarstrand, som själv såg till att 30-åringen inte for illa under Amsterdamperioden, han kopplade in en psykolog för att se till detta. Den enda oro 30-påringen pratar om i samband med resan är att polisen skulle få reda på det hela. Bevisen från provokationen är oerhört viktiga för en riktig dom, ger Hammarstrand uttryck för nu. Polismyndigheten har uppgett att det finns en hotbild mot flera av de vittnen som vittnat mot krögaren. Samma dag som de vittnar dyker det upp en mindre trevlig person här i rätten, en person som fått tag i vittnenas telefonnummer. Detta talar också mot krögaren och 46-åringen.

Hammarstrand går in på eventuella påföljder. De nya reglerna, livstid är mer begränsat idag än tidigare – bara de absolut mest allvarliga brotten kan komma ifråga för livstid. Det kan inte vara så att människor måste dö för att den påföljden kan kom ifråga. Flera liv riskerades under branden, både hotellgästers och brandmäns.

Hammarstrand yrkar på livstid för 30-åringen och krögaren. Och sex års fängelse för 46-åringen. Alternativt livstid för krögaren och 18 år för 30-åringen. 30-åringen framstår som utnyttjad i sammanhanget.

Åklagaren har återigen gett uttryck för att det är krögaren som bär den största skulden och att 30-åringen mer framstår som en utnyttjad person.

Den tredje personen, som är åtalad för medhjälp alternativt anstiftan till grov mordbrand vill åklagaren döma till sex års fängelse.