Falsk frihet – många kvinnors verklighet

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

”Många kvinnor här har frihet, men det finns också en falsk frihet”. Jag stannar upp med blicken på datorskärmen i mitt kontor och känner att tiden stannar upp i en stad som nästan aldrig sover. Amman, Jordaniens huvudstad.

Lina Abusagr

Reporter, SVT Nyheter Gävleborg, på besök i Jordanien

Under hösten har jag valt att göra utlandspraktik och samla på mig erfarenheter om livet utanför Sveriges trygghet. Efter några månader i sken av #metoo-rörelsen berättar min kollega att det finns kvinnor i det jordanska samhället som inte är fria på riktigt. Det ser bara ut som det.

Vad betyder det egentligen att man har en falsk frihet? Hur kan de två orden ens sättas i samma mening?

Tasneem Al-Homoze, min kollega, berättar att även fast kvinnor har friheten att studera, jobba eller klä sig i det de vill, så är deras frihet begränsad. Hon förklarar att det finns kvinnor som visserligen får valmöjligheter vad gäller exempelvis studier eller jobb som tros passa dem som kvinnor. Men de har inte fått välja vad de egentligen vill. På riktigt. Därför är det enligt henne en falsk frihet att studera eller jobba med det som behagar andra. Eller rättare sagt vad ett manligt överhuvud beordrat.

Kämpar för sin frihet

Det är inget nytt fenomen att kvinnan är underordnad mannen, något som kvinnor som grupp har gemensamt världen över. För mig är riktig frihet det absolut viktigaste i mitt liv, att få jobba med det jag vill, att få uttrycka mina känslor och tankar, att helt enkelt få göra val utifrån mina egna begränsningar som jag sätter för mig själv.

Men nu finns det en verklighet, som gör att det fortfarande finns kvinnor som kämpar för sin absoluta frihet. Jag vill förstå varför. Jag vill veta varför och hur det kommer sig att kontrasterna mellan kvinnors situationer är så stora i ett land som Jordanien. Därför träffar jag flera kvinnor med olika bakgrunder och berättelser.

”Hamnade i annat fängelse”

”Jag ville komma ut ur fängelset, men jag visste inte att jag skulle hamna i ett annat fängelse”, säger Iman Abdelfatah, en 28-årig kvinna som bor i ett område i Amman där kriminaliteten är hög och utbildningsnivån låg. Hon bor i källarvåningen i ett höghus som resten av hennes svärfamilj bor i. En klaustrofobisk känsla kryper inom mig när jag upptäcker att det inte finns fönster i hemmet, förutom ett litet i köket. Och att det bara finns en neonlampa som lyser upp vardagsrummet, köket och hallen.

Tillbaka till fängelset som Iman pratar om. Hon berättar att hon kände sig tvingad att gifta sig när hon var 17 år gammal för att slippa föräldrarnas kvävande kontroll. Det hon inte visste då var att hon skulle få ett liv med en drogmissbrukare. Iman har tre barn tillsammans med den mannen och jag kan inte låta bli att fråga varför hon fortsatte skaffa barn med en man som gång på gång hamnat bakom galler. Jag ser att hon blir besvärad över frågan eftersom det är ett liv som hon inte kan ta sig ur. Hon har inte råd att skilja sig, hon får heller inte jobba för sin svärfamilj och hon finner ingen frihet i att flytta tillbaka till sina föräldrar.

Beror på klass

Efter att ha pratat med både Iman och Tasneem så verkar möjlighet till frihet bero på vilken samhällsklass man tillhör. För Iman är klassperspektivet tydligt, ju lägre ned på samhällsstegen desto svårare är det att bryta mot samhällets normer och friheten blir väldigt beskuren. Tasneem har haft ett försprång genom att ha vuxit upp i ett medelklassområde, men trots det har hon fått kämpa för att uppnå riktigt frihet. Hon berättar att hon stegvis fick bryta normerna genom att övertyga sin familj om hennes önskemål och få dem på hennes sida. Tasneem säger att en kvinna inte blir respekterad i samhället om hon går emot familjens vilja.

Djupt rotade normer

Det jag lärde mig efter mina möten med Iman, Tasneem och många andra jordanska kvinnor är att det finns mer djupgående och komplexa förklaringar till varför det finns så stora kontraster mellan kvinnors frihet. Det finns djupt rotade normer som har följt med i många generationer. Klasstillhörighet har också en betydande roll.

Iman drömmer om stabilitet, trygghet och frihet på ett personligt plan. Jag har också en dröm. Men den är nog längre bort ifrån att bli verklig än Imans önskan.

Eller kommer alla kvinnor under min livstid att bli lika fria som män?

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.