SVT Gävleborg har träffat frivilligorganisationen Missing People för att försöka reda ut varför det ibland är så svårt att hitta vissa.

–Jag kan inte riktigt svara på det, hade jag ett svar på varför vi inte hittar alla, hade vi ju hitatt alla, säger Per Holm på Missing People Gävleborg.

De flesta återfinns

Men dom allra flesta återfinns ändå. Missing People hittar ungefär 95 procent av de som anmälts försvunna.  I sökarbetet har de tillgång till hundar, motorcyklar, fyrhjulingar, båtar, helikoptrar, plan samt de 13 000 personer som är registrerade i Gävleborgs skallgångsregister. Vanligaste typen av personer som anmäls försvunna är dementa.

–Det är en alldeles underbar känsla att hitta någon vid liv, säger Jonas Norman, även han aktiv inom Missing People Gävleborg.

Viktigt med information

Allt hänger enligt Per och Jonas på den första informationen som de får vid ett försvinnande. Brister den, brister det sedan hela vägen. Och att söka i terräng tar lång tid och kräver folk. Ann Bägert som själv under de senaste månaderna letat efter sin syster Pia Behlander som försvann i höstas har själv upplevt hur svårt det är.

–Du måste i princip gå rakt på kroppen för att du ska hitta den, säger hon.

”Vi ger aldrig upp”

När det är fara för liv är det LSO, Lagen om Skydd mot Olyckor som gäller och då styr polisen sökarbetet. Efter det tar oftast Missing People över, och de kan fortsätta sökandet i decennier.

–Vi ger aldrig upp, om inte polisen eller de anhöriga säger ifrån, säger Per Holm.