Det som sker på bergstoppen på Skatön i Söderhamn heter hilltopping. Vissa fjärilar söker sig till höga höjder för att bjuda upp en partner till parningsdans.
Teorin är att fjärilar navigerar till stor del med synen och efter landmärken som kullar och berg.
– De syns på långt håll och fungerar som träffpunkter, säger Karin Ahrné vid SLU Artdatabanken.
Ovanlig att se
Makaonfjärilen kan bli närmare decimetern stor mellan vingspetsarna och hör till de största i Sverige. Dock är den enligt SLU ovanlig att se då den förflyttar sig mer än många andra fjärilar.
I Söderhamn dyker dock flera makaonfjärilar upp på samma gång när Håkan Berthas försöker fånga dem med kameran. Se den sällsynta parningsdansen i klippet ovan.
Makaonfjärilen och hilltopping
Arten har alltid låg populationstäthet och man ser sällan mer än en fjäril per dag. Ett undantag utgör landskapets högsta punkter; bergknallar eller höga kullar, vilka attraherar många hanar som uppehåller sig här längre stunder vid varmt och stilla väder. Detta beteende främjar en högre grad av parningsframgång och benämns backkröning (hilltopping).
Parningsvilliga honor söker upp dessa platser och blir snabbt uppvaktade och parade, vanligen efter en spelflykt där paret tillsammans snabbt tar höjd tills de knappt längre kan urskiljas.
Källa: SLU Artdatabanken