– Det fanns en sån enorm eld i Ester, som omvärlden försökte släcka, säger Anna Jörgensdotter när vi träffas i Gamla Gefle.

Anna Jörgensdotter levde sig in så i Ester Hennings (1887–1985) levandsöde efter att ha sett en dokumentär om henne att hon bara måste skriva Esters historia. Trots att tillfället inte var det bästa.

– Jag började skriva boken precis när jag fått min andra dotter och hade väldigt lite tid och ork, säger Anna Jörgensdotter. Så jag skrev väldig korta stycken, för jag behövde vara hos Ester under den sköra spädbarnsperioden. Jag trivdes att fantisera om henne.

Ester Henning föds 1887 och växer upp i Mora och vill bli konstnär. Hon är samtida med den stora Morasonen Anders Zorn och söker sig till honom för råd.

– Det finns en myt om det där mötet som jag tagit fasta på i min bok, som är en fantasi, förtydligar Anna Jörgensdotter. Han ska ha tagit sig an henne och åtminstone tittat på hennes teckningar men säger då att hon var färgbllind och tyckte att hon skulle satsa på skulptur. Men sa samtidigt att skulptur inte var någon kvinnosyssla.

Men Ester söker sig ändå till Stockholm för att bli konstnär. Och för att klara studierna arbetar hon samtidigt och överanstränger sig och får tillbringat långa perioder av sitt liv på institutioner. Esters två olika sidor, den starka och den sköra, har varit identifikationen och det drivande för Anna Jörgensdotter skrivande.

– Hon fick ihop de där sidorna, säger Anna Jörgensdotter. Men i hennes tid var det inte möjligt att vara sån. I vår tid får man vara så även om normen tränger sig på hela tiden. Men nu kan man slåss mot dem och skita i vad andra tycker. Ester försökte, men omvärlden var tvungen att låsa in henne för att hon var för mycket. Och för lite av en traditionell kvinna.