En gång i tiden var den gamla fritidsgården i bostadsområdet Brynäs i Gävle en träffpunkt för ungdomarna där, idag finns i bygganden sveriges nordligaste shiamuslimska församling, den nordligaste shiamuslimska församlingen i världen.
I församlingen ingår över 400 familjer från hela norra Sverige och bakom de stängda persiennerna är det varje lördag full verksamhet här.
– Det är roligt att komma hit och träffa kompisar, jag har annars inget att göra här på lördagar, säger Nada Jabbouri Yousef är 10 år.
I moskén pågår lektioner i arabiska för barn och ungdomar sedan är det koranläsning. De flesta medlemmarna i församlingen har flytt från krigets Irak, och nästan alla församlingens ungdomar är också födda där. Men de yngre barnen är nästan alla födda i Sverige. De talar arabiska hemma, men att läsa och skriva språket det får de lära sig här i moskén på lördagar.
Haidar Abdullah är 15 år och född i Irak. Han kom till Sverige när han var ett halvår gammal.
– Vi lär oss arabiska, jag behöver inte komma hit men jag vill komma hit och lära mig. Jag gör det för min egen skull, säger Haidar Abdullah.
Saad Hilow är en av lärarna här och han förklarar att kunskaper i arabiska är viktiga därför att de motverkar extremism och därmed terrorism. Kan barnen arabiska kan de själva läsa Koranen på originalspråket och riskerar då inte att vilseledas.
Saad Hilow säger att han och församlingen anser att de som håller på med extrem islam inte är muslimer, han berättar att de ofta kommer från länder där man inte talar arabiska. Det kan vara en orsak till att extrema åsikter växer fram eftersom icke arabiskt talande riskerar att feltolka Koranen eller vara beroende av andra som tolkar åt dem. Det lämnar då utrymme för extrema åsikter.
Jag frågar om de vill att barnen och ungdomarna ska vara svenskar eller irakier.
Roschen Nashat förklarar:
– Vi vill att de ska vara irakisksvenska. Vi vill att de ska känna sig själv, veta varifrån de kommer, för om man inte vet vem man är kan man inte vara stark och nå framgång i livet.
Efter att dagens lektioner är slut – är det dags för kvinnornas afton. En vanlig lördagskväll kan det vara uppemot 30 kvinnor här. Men förra helgen var det stor fest här så den här kvällen kommer bara några få kvinnor. Roschen Nashat som också är lärare här berättar att på lördagskvällarna får de kvinnor som har problem berätta om dem så försöker församlingens kvinnor hjälpa dem. Många kvinnor kommer först till församlingen sedan kontaktar de myndigheterna.
Eftekhar Emad berättar att hon inte vill missa Lördagarna.
– Jag kan inte träffa mina väninnor på veckorna, så det här är vår kväll, när jag har varit här blir jag så glad.