Vi har just landat i huvudstaden Kathmandu i Nepal, för att ta oss ut till barnhemmet i förorten Gokarna. Eva Holmberg Tedert möts av ordförande Karma Lama i den nepalesiska förening som driver barnhemmen på plats.

Eva Holmberg Tedert lämnade Nepal för två månader sedan, strax innan den första jordbävningen i april. Nu får hon för första gången själv se hur barnen och personalen mår. Vi har just klivit av minibussen som tagit oss från flygplatsen och ska gå in på barnhemmet som är inhägnat bakom ett högt staket.

– Hur känns det här då? frågar jag henne.

– Jag vet inte, det känns overkligt, svarar hon.

Glädjetjut

Det overkliga bryts av barnens glädjetjut när de ser henne genom grinden, de öppnar den och rusar emot oss med öppna armar. Glädjen är mycket stor från båda håll att ses igen.

Här på Child Help & Care Centre bor 14 föräldralösa flickor med personal, och i över två månader har de sovit utomhus i tält, av rädsla för nya jordbävningar och skalv. Kriminaliteten har ökat i Kathmandu efter naturkatastrofen men bakom det nybyggda höga staketet känner sig alla trygga. Lokal och nationell media har rapporterat om att våldtäkter och andra brott ökat efter naturkatastrofen. 

– Det är det som är skyddet idag för barnen, framförallt med tanke på det vi hörde på vägen hit att det sker otroligt många våldtäkter. Kvinnor och unga flickor som sover ute på gatorna våldtas för att de inte vågar sova inomhus för alla skalven, säger Eva Holmberg Tedert.

Enligt FN så raserade jordbävningarna över 100.000 hus, och dödade tusentals människor. Och även barnhemmet i Gokarna har skador. Sunita Dhamel, husmamman, visar oss stora sprickor i väggarna i hennes rum. 

– Det här är mitt rum, det är förstört, säger Sunita Dhamel.

”Hela huset dansade”

Jordbävningen var en fruktansvärd händelse för alla som genomled den, och huspappan Julius Yonzone berättar hur han upplevde det.

– Hela huset dansade, och jag trodde det skulle komma över oss, säger Julius Yonzone. Det var fruktansvärt.

Samtidigt som han visar med armarna hur fyravåningshuset svängde fram och tillbaka... 

Det andra barnhemmet som Gävleföreningen driver är för mindre barn, och vi besöker också det. Men det är helt förstört. Men efter att vi varit i Nepal en vecka flyttar de mindre barnen från ett tillfälligt skydd, till ett nytt hem. Dorjee Dolma Gurung är föreståndare på Manjushree Child Care Centre. 

– Små skakningar kommer fortfarande, men nu när vi flyttat in i det här huset så glömmer vi alltmer och börjar känna oss trygga, säger hon.

Vardagen åter

Och Eva Holmberg Tedert förklarar att hon känner sig lättad över att vardagen kunnat infinna sig för barnen.

– Även om vi har barn på båda hemmen som fortfarande är väldigt rädda, så känner jag mig lugn att det faktiskt går att komma tillbaka till vardagen.