I dag kom domen mot Rakhmat Akilov. Han döms till livstids fängelse och utvisning för terroristbrott. Camilla Schulz från Kungsbacka var på Drottninggatan i Stockholm när terrordådet skedde och hon tycker att domen är rättvis.

– Det känns bra och det är en lättnad att rättegången är färdig. Varje liten grej från rättegången blev nyheter och det går inte att värja sig mot det i dagens samhälle. Allt poppar upp som notiser överallt och det blir en ständig påminnelse, säger hon.

Camilla Schulz menar att hon nu själv kan välja när och hur hon ska bearbeta vad hon varit med om och beskriver hela rättegången som ännu ett trauma, trots att hon följt den så lite som möjligt. Hon har hela tiden varit säker på att Akilov skulle dömas.

Väljer tunnelbanan

Sedan terrordådet har Camilla Schulz varit i Stockholm några gånger för att jobba. Hon beskriver besöken som en egen bearbetningsprocess. Första gången hon var där var i maj förra året och då var det känslor av panik och ångest som dominerade. Sedan dess har hon främst valt att ta tunnelbanan istället för att passera Drottninggatan.

– Men nu under våren har jag promenerat där och det har känts helt okej. Inte bra, men det fungerar, säger hon.

Några förväntningar på att det någonsin ska kännas helt bra att vistas där igen har hon dock inte.

Ser likheter

Det är först nu, när domen har kommit, som Camilla Schulz orkat läsa mer om hur det gick till när Akilov radikaliserades. Och ju mer hon läser, desto fler likheter med attackerna av Anders Behring Breivik och Anton Lundin Pettersson ser hon.

– När man läser om hur han radikaliserades är det ett sådant typexempel på hur de andra männen har radikaliserats. Fast där handlade det om att de hade högerextrema kopplingar och det här är en muslimsk organisation. För mig handlar detta inte om ett IS-dåd, utan om de här ensamma, arga männen som blir radikaliserade. Det spelar ingen roll om man är norsk eller uzbek. Det handlar mer om var man befinner sig och hur man mår i sig själv, säger Camilla Schulz.