De stod i lobbyn till ett hotell på Drottninggatan när de hörde och såg lastbilen åka förbi. Först skämtade de om storstadstrafiken. Sedan förstod de ganska snabbt att något var fel.
– Det var när vi gick ut och såg allt blod, säger Camilla Schulz.
Av själva händelsen säger hon sig inte komma ihåg så mycket.
– Jag tror jag blockerar ganska mycket.
Sjukskrev sig
Hon och hennes vän Anna Håkansson, som är sjuksköterska, var på besök i Stockholm. Direkt efter dådet försökte de hjälpa chockade människor, främst unga. Anna vill inte prata om det som hände men är med som stöd för Camilla.
– Jag var inte rädd när det hände, men senare på kvällen, då kom rädslan, säger Camilla Schulz.
Efter terrordådet så fick Camilla sjukskriva sig.
– Direkt efteråt så blev jag väldigt trött, hjärntrött och var hemma från jobbet ett par veckor. Jag fungerade inte, jag sov inte och jag hade mycket ångest. Jag kände mycket skuld över att jag levde medan andra dog, bland annat ett barn. Något som jag har fått bearbeta.
Gärningsmannen
Hon ser på gärningsmannen som en enskild individ som är sjuk och vill inte sätta in det i något större sammanhang. Samtidigt är hon inte förvånad över att det hände.
– Det är skrämmande och otäckt men det är något som händer runt omkring oss i världen.
En stark vänskap
Hon tror att det som hänt kommer påverka hela hennes liv i framtiden.
– Dels har jag fått en helt annat vänskap med Anna, att vi är överlevare tillsammans. Att jag har någon som delar en sådan upplevelse. Men det kommer också göra att jag är ännu mer fokuserad på att vi inte kan leva i ett splittrat samhälle.
Samhället tror hon har lärt sig ganska mycket.
– Framförallt att vi inte är en skyddad verkstad i Sverige utan att vi måste ha beredskap precis som på många andra platser.
Inte fastnat i rädslan
Hon och hennes vän Eva blir fortfarande skrämda om de ser och hör lastbilar komma i hög fart. Men de går inte omkring och är rädda.
– De flesta människor i världen är goda. Och när jag tänker tillbaks på dagarna precis efter dådet så minns jag bara kärlek och gemenskap, säger Camilla Schulz.