I snitt kommer varje lokförare, statistiskt sett, under sitt yrkesliv att vara med om minst en påkörning med dödlig utgång. En av dem som drabbat är Peter Wäne.
– Varje dag när man jobbar så kör man förbi så många ställen där det här har hänt, säger han.
Varje år omkommer runt 100 personer av tågpåkörningar i Sverige. Minst tre av fyra fall handlar om självmord, enligt Trafikverket. I flera reportage kommer vi att berätta om problematiken och arbetet som pågår för att förebygga och förhindra de här tragiska händelser.
Nödbromsade och tutade
För lokföraren Peter Wäne, 28 år, från Partille hade yrkeslivet knappt börjat. Den första gången var på praktiken. Då hörde han smällen, men såg inte riktigt vad som hänt.
Den andra gången, bara tre månader senare, blev annorlunda. Då var han färdig lokförare, med nytt jobb och ute på fordonsutbildning när han såg en person som sprungit upp på spåret. Personen stod med ryggen mot tåget och tittade sig om över axeln. Peter nödbromsade och hängde sig på tutan.
– Den andra lokföraren som stod bredvid mig satte sig ner på golvet och skrek nej, nej, nej, minns Peter Wäne.
Ljuden glömmer han aldrig
Än i dag minns han ljuden. Bromsarna som skriker, tutan och smällen, och sedan tystnaden och tomheten efteråt, hur han skakade på rösten när han ringde och berättade att det skett en personpåkörning.
Efter olyckan fick han träffa kamratstödjare och läkare och prata om det som hänt. Några dagar senare var han tillbaka i förarstolen.
– Jag ville tillbaka och börja köra själv.
Motivationen att få börja köra tåg på egen hand tror Peter Wäne är en av flera orsaker som underlättat för honom att komma tillbaka efter olyckorna.
Dessutom har det hjälpt att han inte såg vad som hände vid den första olyckan, samt att han haft en sambo som stöttat utanför jobbet.
Peter tror att det är värre för de lokförare som är ensamma och råkar ut för samma sak.
– Då har du ingen trygg tillvaro att komma hem till, säger han till SVT Hallandsnytt.
Vill se åtgärder
Peter Wäne vill se åtgärder för att minska antalet olyckor. Till exempel önskar han staket vid utsatta ställen längs spåren där det skett självmord.
– Det sitter alltid en lokförare som får uppleva det och gå igenom det efteråt. Det kan vara en väldigt traumatisk upplevelse, säger Peter Wäne.