Hon hade simmat över Öresund, Kattegatt och Ålands hav. Hon upplevde sitt livs formtopp och som nästa stora utmaning lockade Engelska kanalen – en sträcka som ingen skandinav tidigare lyckats med. Än idag har bara fem svenskar lyckats med bedriften.
”Yttersta utmaningen”
Den 27:e augusti 1939 klev Sally Bauer i vattnet på den franska sidan. 15 timmar och 22 minuter senare, efter att ha utkämpat en hård kamp med det salta vattnet och tidvattenströmmarna, klev hon i land i Dover i England.
– Det var den yttersta utmaningen och hennes yttersta mål. Det var tuffare förhållanden än något hon tidigare gjort. Salthalten gjorde att hennes tunga svullnade och ögonen påverkades, berättar sonen Carl Axel Bauer.
I Malmö och Helsingborg möttes hon av stora folkmassor som slöt upp för att fira henne.
Under krigsåren blev det inga uppmärksammade simningar för Sallys del. Men 1951, vid 43 års ålder, gav hon sig på Engelska kanalen på nytt.
Firades stort
Vad var det som gjorde henne så bra?
– Hon njöt av att simma. Sen hade hon en god teknik, bra fysik och mod. Jag tror hon kände att hon kunde utnyttja sin förmåga till att bryta ny mark, till att skapa en bragd, säger Carl-Axel Bauer.
Vad drev henne att ge sig ut i kanalen?
– Jag tror kanske hon var en kvinnosakskvinna. Hon ville visa att jag, eller vi kvinnor, kan också minsann. Men man ska också minnas att det ofta var kvinnor som gjorde långdistanssimningar vid den här tiden och de blev väldigt hyllade och beundrande för det.