Det var riksdagsmannen och tidningsmakaren Fredrik Theodor Borg som lyfte frågan 1884. I hans motion går det att läsa att:

”Man har omsider gifvit qvinnan samma kommunala rättigheter som mannen, hvarför då ej också gifva henne rättighet att deltaga, på samma vilkor som den politiskt röstberättigade mannen, i valet af dem, som skola stifta de lagar, hvilka äfven hon skall lyda och hvilka inverka äfven på hennes lif?”

– Han blev totalt utskrattad i riksdagen, berättar Anja Petersen som är etonolog på Dunkers kulturhus.

Decennier av kamp

Men just den motionen anses vara startpunkten för den 35 år långa kampen för kvinnlig rösträtt.

– Det var en superviktig strategi att alliera sig med män som rösträttsförespråkare eftersom det var de som satt på makten, berättar Josefin Rönnbäck, universitetslektor i Luleå som forskat om genus, demokrati och medborgarskap.

Det skulle komma att krävas två olika utredningar, närmare fyrtio motioner och två olika propositioner innan beslutet slutligen fattades den 24 maj 1919, sist i Norden. Då hade kvinnor arbetat systematiskt och organiserat i tjugo år.

– Rösrätt var ingenting som kvinnor fick, det är något som vi kämpat för under många många år, konstaterar Anja Petersen.

Kristina Borg stort inflytande över sin man

Femton år innan Fredrik Theodor Borg lade fram motionen i riksdagen gifte han sig med Kristina Jönsson. Hon hann aldrig vara myndig i ens ett år, för som svensk lagstiftning såg ut på den tiden blev kvinnan myndig först vid 25 års ålder, tre år senare än män, och blev omyndig så fort hon gifte sig.

Men Kristina Borg ska ha varit den som inspirerade sin man att driva jämlikhetsfrågor.

– Ja, jag tror det. Han var lyhörd nog att se att hon var en otroligt smart kvinna som hade viktiga poänger och valde att följa henne, säger Anja Petersen.

Kristina Borg var ordförande för helsingborgsavdelningen av ”Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt”. Hon tog över Öresundsposten som utgivare och ägare då hennes man gick bort.