– Jag tycker inte att det här liknar en trafiksituation där något har gått snett. Det liknar istället en situation där en person inte alls bryr sig om hur man ska köra bil, säger Sverker Jönsson.

– Hade man tillfogat den här typen av kroppsskador med vett och vilja, med låt oss säga ett baseballträ, hade man dömts för synnerligen grov misshandel med ett mycket längre fängelsestraff.

Kammaråklagaren Anders Månsson hade inte hand om just Jussi Nilssons fall, men i sitt arbete hanterar han ofta andra trafikbrott. Att straffet här landade på åtta månaders fängelse är inte särskilt konstigt, tycker han.

– Jag skulle säga att det är rätt rubricerat. Det stämmer väl med beprövad praxis och det har stöd i lagstiftningen här, säger Anders Månsson.

”Rättssystemet fokuserar på knytnävar”

Men enligt Sverker Jönsson kan det finnas fog för att betrakta riktigt hänsynslösa beteenden i trafiken allvarligare än vad man gör i dag.

– Vad man behöver göra på lång sikt är att fundera på hur man förhåller sig till hur kroppsskador uppstår. Rättssystemet är väldigt fokuserat på att vi pucklar på varandra med knytnävarna och att det är det vi uppfattar som våld. Men man kan få kroppsskador på andra sätt. Det är de andra sätten som får väldigt låga straff.

Tveksam till tanken

Men trots att Anders Månsson poängterar att han förstår målsägandens lidande, är han tveksam till tanken att rättsväsendet skulle börja bedöma oaktsamma beteenden i trafiken som rena våldshandlingar.

– Jag tror inte att det är en hållbar väg. Inom ramen för det oaktsamma finns ju nyanser, men jag är inte alldeles så där öppen för att börja fundera kring uppsåt, för då höjer man ribban och får andra bevissvårigheter. Så jag längtar inte efter uppsåtliga trafikbrott.