– Jag har själv bott på 22 olika kvinnojourer i Sverige och under den tiden lärde jag mig ganska mycket om vad jag önskade att det fanns, säger Kristina Loveby, entreprenör och grundare till en ny kvinnojour i nordvästra Skåne.

År 2003 trodde Kristina Loveby att hon hade träffat sitt livs kärlek, men hon blev misshandlad i sitt eget hem. I sex och ett halvt år bodde hon på olika kvinnojourer och det var redan då som tanken om att starta ett hem för våldsutsatta kvinnor väcktes.

TV: Se hela inslaget.

En marknad som växer

Hon är inte ensam om att starta upp en privat kvinnojour. SVT Nyheter Helsingborg har varit i kontakt med socialtjänsterna i storstäderna Helsingborg och Malmö som bekräftar att intresset från privata aktörer har ökat stort de senaste åren.

– Jag blir uppringd av privata aktörer några gånger i månaden från hela landet som vill teckna kontrakt eller abonnemang, berättar Margot Olsson, samordnare för kvinnofridsprogrammet i Malmö stad. 

– Det är en marknad som håller på att växa, fortsätter hon.

Kommuner köper platser till våldsutsatta kvinnor i behov av skydd. I många fall har man samarbetat med samma kvinnojourer och skyddsboenden runtom i landet. Men enligt socialtjänsten i Helsingborg har platsbristen tilltagit.

– Ibland måste vi ringa runt till tjugo kvinnojourer innan vi hittar en plats, säger Susanne Johansson, som är sektionschef för familjevåld på socialförvaltningen i Helsingborg.

Olika platser för olika stödbehov

Socialtjänsten i Helsingborg anlitar få privata aktörer, men ser positivt på att få fler alternativ att köpa platser hos.

– Har vi en våldsutsatt med speciella behov som de vanliga boendena inte kan matcha – då kan det vara ett bra komplement till det, säger Susanne Johansson.

De nya, privata kvinnojourerna specialiserar sig ofta på stödinsatser och deras platser är ibland lite dyrare än hos ideella kvinnojourer, som finansieras av kommunala föreningsbidrag. Men också i Malmö stad betonar man att det är stödbehovet hos den utsatta kvinnan som avgör vilket jourboende man väljer.

”Jag saknade en samverkan”

Kristina Loveby vet precis vad hon vill att hennes privata kvinnojour ska fylla för behov.

– Jag saknade en samverkan mellan polis, socialtjänst och övriga myndigheter. Jag saknade också rutiner där jag blev placerad. Hade detta funnits tror jag att vi hade trivs mer och vi hade sluppit flytta runt mellan olika jourer, berättar hon.

 – Jag vill inte att det ska vara år som har gått förgäves. Nu har jag ju möjlighet att göra något med mina erfarenheter.