När han är tio år får socialtjänsten kännedom om honom, dels genom familjeproblem där det förekommit våld, dels genom flertalet orosanmälningar från skolan, polisen och sjukvården.

Som 16-åring tar han sin pappas bil och kör runt i Helsingborg. I kroppen har han alprazolam, en narkotikaklassad substans som används vid panikångest.

Tre år senare går han runt med ett automatvapen i en sportbag. Han döms för grovt vapenbrott.

Socialtjänsten misslyckas med sina insatser

Socialtjänsten gör fyra utredningar kring honom med start när han är tio år, men inga insatser sätts in. Familjen vill inte ha stöd från socialtjänsten och bedömningen är att det inte finns några grunder för ett tvångsomhändertagande. När han för andra gången blir misstänkt för brott går mamman med på familjesamtal inom öppenvården.

Men under familjeinsatserna förvärras snarare hans destruktiva beteende med narkotikamissbruk, nya brott och frånvaro i skolan.

Socialtjänsten medger att de har misslyckats med sina insatser.

När han är 17 år tvångsplacerar socialtjänsten honom därför på en institution i Lund. Då har de genomfört åtta utredningar.

Målet är att han ska bli drogfri och fri från kriminalitet och våld. Men på institutionen är han aggressiv, hamnar i bråk med både personal och andra boende och gömmer droger på sitt rum.

När tvångsvården upphör flyttar han utomlands. I början av 2016 kommer han tillbaka till Helsingborg.

Samma år grips han med en sportbag utanför en lägenhet. I den finns ett automatvapen och två magasin med patroner. Eftersom polisen hittade 40 000 kronor i kontanter i den lägenhet nära där han greps misstänkte polisen att han var inblandad i en vapenaffär.

När han släpps från häktet, nu 20 år gammal, grips han igen för vapenbrott. Den här gången var pistolen osäkrad, han bar plasthandskar och skyddsväst.

I hans jacka finns Alprazolam, samma tabletter som han hade tagit när han dömdes för rattfylleri som 16-åring.