Bekämpningsmedlen, som bland annat orsakar fosterskador och cancer, har använts i skogsbruket men förbjöds på 70-talet.
På den plats där tunnorna misstänks vara nedgrävda har staten bedrivit skogsbruk. Njaarke sameby bedriver nu renskötsel och platsen används för jakt och fiske.
Tidigare markprover har analyserats och innehöll inga giftrester, men Länsstyrelsen i Jämtlands län kräver nu att området kring fastigheten söks igenom med metalldetektorer. En bäck intill riskerar förorenas om tunnorna rostar sönder.
Hormoslyr
Hormoslyr var produktnamnet på ett ogräsbekämpningsmedel som tillverkades av BT Kemi. I hormoslyr fanns två typer av fenoxisyror. Vid framställningen av en av dem, 2,4,5-T, bildades föreningar i form av dioxiner (polyklorerad dioxin) en av de giftigaste kemikalier som framställts av människan. Fenoxisyror orsakar bland annat fosterskador och olika tumörformer, bl a lymfkörtelcancer.
Giftet lagras i kroppen och följer med i näringskedjan, men nedbrytningshastigheten av det varierar mycket mellan organismer.
I mitten av 1970-talet rekommenderades att bekämpningsmedelsrester skulle brännas eller grävas ned.
DDT
Diklordifenyltriklormetylmetan (DDT) är ett klorerat kolväte med två bensenringar. Paul Muller, som upptäckte dess insektsdödande effekt, belönades 1939 med Nobelpriset. 1943 började DDT användas i stor omfattning dels för att utrota insekter som spred sjukdomar, dels för att bekämpa skadedjur inom jord- och skogsbruk.
DDT bryts ner långsamt i naturen. Det lagras i fettvävnaden hos djur och människor och ackumuleras i näringskedjan från bytes- till rovdjur. DDT är klassificerat som miljöfarligt, giftigt vid förtäring och cancerframkallande. Det är också mycket giftigt för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter i miljön.
Källa: Miljoportalen.se