I den senaste tidens debatt har fenomenet kommit att benämnas ”social dumpning”. En rad kommuner vittnar om hur socialt utsatta som behöver någonstans att bo hänvisas till gles- och landsbygd. Och flyttarna verkar inte alltid ske av människors egna fria vilja.

”I alla småorter”

Av de 159 kommuner som valt att svara på TT:s enkät på temat uppger drygt 70 procent – 113 kommuner – att de upplever att socialt utsatta människor kan ha uppmuntrats – till och med hänvisats – att söka bostad hos dem i stället för i hemkommunen.

Siffran blir ännu högre – 79 procent – bland dem som definierar sig som landsbygds- eller glesbygdskommun.

Det är många gånger just där, samt på mindre orter generellt, som bostäder finns att få tag i, konstaterar Micael Nilsson, expert på bostadssociala frågor vid Boverket – som medverkat i flera utredningar och rapporter, bland annat om nyanländas boendesituation.

– Den bilden jag kan ge – i alla småorter runt större tätorter finns alltid hyreslägenheter att få tag på.

TT: Var då till exempel?

– Man får titta på exempelvis Smålands inland, ta bältet Blekinge och Småland upp mot Jönköping. Ju längre bort från de tre storstadsregionerna man är desto lättare att hitta sådana lägenheter.

Bostadsmarknad större

Men det blir en hackordning, påpekar Nilsson. Ibland är bostäderna eftersatta.

– Den som har minst resurser och som har svårast att orientera sig i samhället hamnar i de här lägenheterna.

TT: Är det ett problem?

– Jag kan tycka att problemet är att vi inte är ärliga med att det är på det sättet. Det finns en berättelse om rättvisa, och det verkar som att vi tror att bostadsmarknaden är detsamma som kommungränser.

– Men den är större än enskilda kommuner. Kommunerna hamnar i en Svarte Petter-situation.

Oklar situation

Fenomenet, att socialt utsatta flyttar in och inte sällan uppsöker socialtjänsten i sin nya hemkommun kort därpå, förklaras ofta med hänvisning till just bostadsbrist i tillväxtstarka och i de storstadsnära kommunerna. I glesbygden och på landsbygd står ofta de tomma lägenheterna.

Frågan är hur många lediga lägenheter som egentligen finns i landet?

Den senaste siffran från SCB är från 2017. I september det året stod nästan 19 000 hyreslägenheter outhyrda, vilket då motsvarade 1,3 procent av de cirka 1,5 miljoner hyreslägenheter som ingick i undersökningen. Bara en tredjedel av dem var dock tillgängliga för uthyrning – och majoriteten låg enligt SCB i kommuner med färre än 75 000 invånare.

Hur ser det ut i dag? Hur många bostäder saknas i landet?

– Ingen kan svara på hur stor bostadsbristen är, säger Micael Nilsson som efterlyser en rejäl genomlysning av situationen.