Vi frågade en av dem som skrivit under debattinlägget hur han uppfattar stämningen kring frågan.

– Det finns vissa strukturer som gör att det att kritisera detta är väldigt känsligt, säger Finn Larsson. Det är ju inte ett enormt universitet det här. Folk känner igen folk och jag förstår varför folk inte vågar prata och säga vad de tycker.

– Vi har ju haft folk som inte har vågat skriva på debattartikeln. Som inte vill ha med sina namn, men som har varit med och tänkt och tyckt.

Inte alla studenter var kritiska mot texterna. Några vi pratade med och som själva var medlemmar i Teknologkåren sa att de inte uppfattat sångboken Ultima Thule som något annat än en skämtsam sångbok.

De hade dock inte själva läst sången om våldtäkterna, de backade dock ur och ville inte att intervjun skulle publiceras.

Förstår inte vad som är roligt

Andra studerande kunde inte förstå vad det var som var roligt med den här typen av sånger och skulle aldrig vilja sjunga dem själva.

– Vad är det för människor som skriver sådana här texter? undrade någon, som ville vara anonym.

Har du själv varit orolig för vad som ska hända efter det här debattinlägget?

-  Ja. Absolut. Jag har ju fått meddelanden från folk som har sagt vad det tycker om mig och det är inte jättepositiva ordalag. Så det har ju blivit lite backlash. Definitivt. Men jag står bakom det jag tycker och det gör ju vi som har skrivit debattinlägget.