När Elvy Karlsson och Kaj Linna mötts i rättsalen är det första gången hon ser honom på 13 år.

– Jag vill bara gå fram och krama honom, säger hon.

Idag är hon övertygad om hans oskuld.

– Jag har ju suttit i timmar, alltså massor av timmar i förhör med polisen. Men det som har kommit fram har bara handlat om ett par blå byxor som försvann men som hittades igen. Allt som jag sa till Kajs fördel finns inte med, säger Elvy Karlsson som kände sig hjärntvättad av polisens bild av det som hänt ett tag.

Idag har hon sålt huset i Vistträsk och flyttat söderut men hon säger att hon nästan dagligen tänker på Kaj Linna och allt som inträffade efter det.

Läs mer: Rättegången – dag för dag

Innan vittnesförhöret sattes igång ordentligt ville Elvy Karlsson börja med ett tillrättaläggande.

– Jag hyrde inte ut huset åt Kaj Linna. Jag lånade ut hela övervåningen för att han inte hade någonstans att bo. Jag bodde också där men jobbade på mässor och var borta väldigt mycket. Han skulle fiska med sina barn och jag bodde på landet. Det var en win–win. Jag hade någon som passade huset när jag var borta och han fick någonstans att bo.

”Var lugn och hjälpsam”

De blå byxorna låg synligt i hennes hus och hennes dotter hittade dem senare.

– Polisen tog nyckeln och sökte igenom huset två gånger utan att jag var hemma. Senare hittade vi de blå byxorna liggandes under ett par kartonger i ett pannrum. De som sökt efter dem kan inte ha sökt särskilt bra, säger Elvy Karlsson när åklagaren frågar om byxorna.

Under vittnesmålet sitter Kaj Linna i sin blå kostym och tittar ner i skrivbordet. Elvy Karlsson beskriver honom som snäll och generös person.

– Han var lugn och hjälpsam och vi kom väldigt bra överens.  Vi hade känt varandra två år innan det här inträffade.

Läs mer: Kaj Linnas resa till resning

Hon ville att Kaj Linna skulle skulle komma ner till södra Sverige med den bil som han lånat av henne. Men då sa Kaj Linna att han inte kunde komma på grund av ett arbete som han hade inbokat. Istället ordnade han en hyrbil åt henne. Hon berättar också att Kaj Linna hade frågat om en annan kille ville åka ner till Stockholm i samma bil. Men han hade velat stanna med sina bröder i Älvsbyn ett tag till.

– När jag fick bilen sa Kaj ”Jag har tvättat den” och jag sa toppen, berättar Elvy Karlsson under rättens förhör. Den var dock inte tvättat invändigt.

Hur var han när du träffade honom?

– Som vanligt. Eller som vanligt som man är efter att ha kört bil en hel natt. Jag åt och han fikade och sedan var det inget mer med det.

När förhöret är över sätter sig Elvy Karlsson brevid Kaj Linnas syster i åhörarsalen för att fortsätta följa det mål som kommit att prägla hennes liv under så lång tid.

Ska det bli skönt när det här är över?

– Ja, om Kaj blir fri. Annars ...

– Jag till och med drömmer om det här.