En av tankarna med samarbetet mellan kommunerna som infördes 2010 är att kommunerna tillsammans ska kunna behålla program trots minskande elevunderlag, och att eleverna inte ska behöva flytta så långt om de vill gå ett program som inte finns på hemorten.

Men enligt Gunnar Selberg finns det också problem med att varje kommun behöver de andra kommunernas godkännande i vissa frågor.

– Om vi vill satsa på till exempel en ny modern lastbil åt killarna på tunga fordon så ska inte andra kommuner kunna bromsa oss. Samma sak gäller om vi vill starta en ny utbildning som rörmokar- eller friskiingutbildning, säger han.

De två utbildningarna som Gunnar Selberg nämner är enligt honom två exempel på utbildningar som den gymnasienämnden har sagt nej till att starta i Kiruna.

Vinsterna slås ut

Ett annat argument är att samarbetet inte ger tillräckliga incitament för de enskilda gymnasieskolorna att effektivisera och genomföra besparingar eftersom vinsterna slås ut på alla fyra skolor.

Ytterligare ett argument som han anför är att lektioner över videolänk fungerar dåligt, både tekniskt och pedagogiskt.

– Fjärrundervisningen har drastiskt sänkt kvaliten på undervisningen, säger han.

Om Kiruna vill göra en gymnasie-exit skulle den processen ta minst två år. Gunnar Selberg är öppen för att stanna kvar om man kan förhandla om avtalet och komma tillrätta med de problem som han nämner.

Kostnadsfråga

Socialdemokraten Roger Suup i Kiruna anser dock att gymnasiesamverkan ger klara fördelar till alla kommuner. Förutom att man kan ha fler program för eleverna att välja mellan lyfter han fram utvecklingsmöjligheter för lärarna och kommunernas kostnader för elever som flyttar.

– Lärarna har fått mer kompetensutveckling under den här tiden än någonsin tidigare. För kommunerna kostar det betydligt mer för varje kommun att skicka en elev till en skola utanför samverkansområdet. Framför allt handlar det om elevperspektivet och det är trots allt fjärrundervisningen som har möjliggjort för fler att vara kvar på hemmaplan, säger han.