De flesta som begår självmord har tidigare pratat om det, men omgivningen har inte alltid fångat upp budskapet.
Det finns forskning som visar att det kan fungera förebyggande att tala eller skriva om självmord eftersom det kan göra personer medvetna om att de behöver söka hjälp.
Det går att hindra personer som bestämt sig för att begå självmord. Många som överlevt frågar sig efteråt hur de kunde tänka som de gjorde.
Självmordsprocessen är hos vuxna ofta långdragen. Hos unga kan det oftare ske plötsligt. Därför är det viktigt att vara extra uppmärksam på tecken på psykisk ohälsa bland unga.
Några varningssignaler är: dåliga sömnvanor, dåliga/störda matvanor, extrema beteendeförändringar (exempelvis kraftigt försämrade skolresultat), prat om självmord, skolk, drog- och alkoholmissbruk, tappad lust för fritidsaktiviteter, självskadebeteende och tecken på depression som nedstämdhet, irritation, koncentrationssvårigheter och låg självkänsla.
Källa: Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP), Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd (SPES), Folkhälsomyndigheten.
