I en serie artiklar och inslag har SVT Nyheter Norrbotten träffat några personer med inblick i dagens sjukförsäkringssystem. Vi har mött IT-konsulten Sture Eklund som efter en 20 minuter lång intervju somnar. Han lider av kronisk trötthet, har kollapsat under ett möte med Försäkringskassan men nekas sjukpenning . Och Stures berättelse känns igen av fler:
Johanna: ”Jag har svår ME, är sängbunden och har hemsjukvård. Jag har intyg från specialistläkare, arbetsförmedlingen, arbetsterapeut och sjukgymnast. Trots detta nekas jag sjukpenning sedan 2016 och är utan inkomst.”
Virginia: ”Avslag och lång väntan 4 gånger på mina 4 år som sjukskriven. Att inte bli trodd, att hela tiden oroa sig och stressa över hur ska jag klara räkningar, behålla tak över huvudet, kunna äta och ge mitt barn det som behövs.”
”Trodde det fanns ett skyddsnät”
Många som har delat med sig av sina berättelser har liknande erfarenheter; man känner sig sviken av samhället och det när man är som svagast och som mest utsatt:
Bea: ”Känslan av att vara misstrodd, värdelös, en parasit ifrågasättas om man fuskar. Självkänsla och ekonomi går i botten. Hela familjen drabbas. (…) När barnens vänner åker till fjällen eller utomlands försöker en annan få ihop till skidhyra för friluftsdagar.”
Undrande: ”Jag trodde att det fanns ett skyddsnät vid sjukdom. Jag är mycket ledsen att ha upptäckt att det inte gör det.”
Anne: ”Nu sitter jag här, orkar knappt att ta mig ut, pallar inte så mycket socialt, blir trött för minsta lilla. Minns inte vad folk säger, letar konstant efter ord och saker. Jag känner mig misslyckad men oförmögen till att helt hjälpa mig själv. Den här gången måste jag få hjälp.”
Inga: ”Det är säkert hundratusentals människor som står utan ersättning men i stället för att få hjälp och lägga energi på sig själva, så går all energi till att i domstol försöka bevisa att de är sjuka?”
Tvingas låna och leva på anhöriga
Många vittnar också om långa sjukdomsperioder utan pengar, där anhöriga får gå in för att stötta ekonomiskt:
Eva-Maria: ”Min dåvarande handläggare ringde och sa att jag inte hade rätten till sjukpenning, att jag fällde mellan stolarna. Då rasade mitt liv ihop. Min man fick jobba extra hårt. Fick låna pengar för att överleva.”
Lotta: ”Min man försörjer mig (arbeta klarar jag ju inte) och jag inser att jag är priviligierad som kan ha det så. Men visst oroar jag mig för min pension och jag står utanför ett system som inte fungerar.”
Susannah: ”Utan min man vet jag inte vad jag gjort. Nåt stöd möts man inte av som sjukskriven. Varför hamnade just jag här?”
”Varför får jag?”
Men det finns också de som är nöjda:
Luleå: ”Fantastiskt bra bemötande av försäkringskassan. De har varit med mig hela tiden och gjort korrekta bedömningar. De har litat på läkarutlåtande och verkligen velat mitt bästa. Bra och kunnig handläggare som funnits hela tiden och stöttat.”
Susanna: ”Jag är en av dem som haft tur. Sjukskriven sen lite drygt tre för utmattningssyndrom och än så länge har det inte varit något problem med sjukpenningen, men varje gång det är dags för att förlänga så kraschar jag i mitt mående. Är det här det kommer ta slut, är det nu jag kommer räknas som frisk?. Och varje gång jag blivit beviljad så kommer det dåliga samvetet. Varför får jag sjukpenning när andra som är lika sjuka eller sjukare inte får det?”