Vid en ceremoni den 26 maj i Luleå domkyrka kommer Hans Stiglund att lägga ner sin stav och tar av sig sitt kors.

–På så sätt visar man att nu går uppdraget vidare till en ny biskop, stafettpinnen går vidare, säger Hans Stiglund.

Han tog beslutet att lämna biskopsstolen några år innan det egentligen är dags för pensionering.

–Jag trivs med mitt uppdrag men var rädd för att bli en biskop som de sista åren inte orkade med riktigt. Det är bra för ett stift att få nya tankar och idéer, säger han

Kyrkan har tappat den formella makten

I 16 år har han varit biskop i Luleå stift i en tid när samhället förändras fort. Så vad är då den största förändringen som kyrkan genomgått under hans år som biskop.

–När jag var barn var kyrkan en myndighetskyrka med makt. Det är den inte idag. Under de här 16 åren har den fortsatt att tappa den formella makten. Sen kan man fundera på om det är bra eller dåligt. Jag tror ibland att det är väldigt bra, säger Hans Stiglund.

”Kyrkan är som bäst när den är i kris”

Svenska kyrkan tappar medlemmar och därmed inkomster. Hans Stiglund ser framför sig en kyrka som om 30 år har betydligt färre anställda och bygger mer på frivilliga insatser än idag. Men han är inte rädd för den utvecklingen.

– Kyrkan är som bäst när den är i kris och när vi måste börja prioritera. Jag tror att när vi är rika och mäktiga så missar vi ibland målet, säger han.

Var motståndare till kvinnliga präster

Nu står Luleå stift inför att få sin första kvinnliga biskop någonsin. Själv var Hans Stiglund en gång i tiden motståndare till kvinnliga präster men den tanken omvärderade han för många år sen.

– Jag levde i en andlig tradition där man tolkade bibeln på ett visst sätt, bland annat när det gällde kvinnliga präster. Under de 30 år som gått sedan dess har jag fått upptäcka nya perspektiv, både på livet och på tron. För mig har det varit en viktig erfarenhet att det är inte farligt att göra omprövningar i livet, säger han.

Han tror inte att frågan om kvinnliga präster är lika dramatisk idag i Luleå stift, som den var för 15 eller 30 år sen.

–Jag välkomnar Åsa Nyström som biskop. jag tror att hon kommer att bli en jättebra biskop.

Vemod och befrielse

Om han ska lyfta fram ett minne från sina år som biskop så blir det flyktingkrisen 2015.

–Jag är så imponerad över på vilket sätt våra församlingar, stora och små, mötte upp de här människorna. När det är på riktigt så fungerar det. människor vill engagera sig, säger Hans Stiglund.

Han beskriver känslan inför att nu lämna uppdraget som både vemod och en slags befrielse.

–Mest kommer jag att sakna alla fantastiska människor man fått möte, i stiftet och församlingarna men också ute i världen. Som biskop får man knyta relationer till kyrkor i andra delar av världen. Den stora rikedomen blir att nu kan jag bestämma lite mer över min tid, säger Hans Stiglund.