Det var i maj 2013 som en 20-årig kvinna i Boden försvann spårlöst efter att ha besökt ”en pluggkompis”. Hon återfanns senare död och styckad.
En del av kroppen återfanns i ett ödehus vid Mjösjöberget och en annan del ute i naturen, 170 meter från ödehuset.
”Planterade bevis”
Den så kallade pluggkompisen var hennes expojkvän, en då 22-årig man som senare dömdes i tingsrätten för mord och i hovrätten för dråp.
Och domskälen handlade framförallt om att polisen hittade hennes blod i bakluckan på hans bil och bland annat på en tejprulle i hans lägenhet.
”Alla bevis som ni hittar, det är ju någon som planterat dem.” sa mannen som citeras i boken ”Bodenfallet” som advokaten och exministern Tomas Bodström och journalisten Lars-Olof Lampers skrivit.
Sexuell relation
Den då 22-årige mannen och försvarsadvokaterna pekade i stället ut en 50-årig man som kvinnan haft en sexuell relation med och som hon under tre månaders tid skickat i snitt 30 sms per dag till.
Mannen var inledningsvis misstänkt, men avfördes snabbt från utredningen. Han vittnade under rättegången och förnekade bestämt brott. Hans fru skrev dock ett par inlägg till Missing peoples hemsida innan kvinnan hittats.
”Kanske INTE vid liv!!! JAG fäller inte en tår.”
Och de inläggen finns citerade i boken.
Skyldiga går fria?
Författarna sår i boken tvivel om att rätt man verkligen dömts för mordet på den 20-åriga kvinnan.
”Det är absolut inte säkert att det gått till som åklagaren påstått och som domstolen dömt till. Man måste ställa frågan, kan man verkligen lita på att rätt person är dömd eller går en eller flera skyldiga fria.”
Bodström och Lampers slår fast att domstolens syn på saken inte delas av alla, framförallt inte av människor i Boden.
”Diskussionerna om mannen är skyldig eller inte pågår än i dag i Boden. Avsaknaden av mordvapen, tidpunkt och mordplats späder på spekulationerna ytterligare.” skriver författarna.
I domskälen skriver hovrätten att det är ”ytterst långsökt” att någon planterat den döda kvinnans blod i den dömde mannens baklucka.
”Men ytterst långsökt är inte detsamma som att det inte har hänt.” skriver författarna.